Kungsräka.

Sitter på balkongen lyssnar på vågskvalp och bloggar, klockan är strax efter åtta på morgonen. Funderar på vad dom gör hemma, antar att Julia är på väg till skolan för att ha gympa nu på morgonen. Och Agnes hon ska ju på teater idag med dagis, som hon har längtat. Hoppas dom får en riktigt bra dag.

 Jag saknar dom något otroligt. Dom finns med mig i tankarna i allt jag gör här. Älsklingarna.

Flyget till Malta gick bra, trots att jag innan trodde vi skulle dödsstörta rakt ned i havet eller missa hela landningsbanan. Kände mig ovanligt lugn. Piloten bromsade precis när han skulle och jag kan nu pusta ut i åtta dagar innan vi ska flyga hem igen. Mellan landar i Frankfurt så det blir bara tre starter. Inga problem. Ge mig lite lugnande bara.

Rummet är fint ,bor på våning 5 och har utsikt över medelhavet. Känner mig verkligen som en liten prick här i världen när det stora blå sträcker sig så oändligt utanför. Det tar aldrig slut ser det ut som. Men det är vackert. Rogivande, och jag försöker njuta av varenda minut.

Att ligga i en solstol och inte behöva ha koll på vart ungarna är det är något nytt för mig. Vet nästan inte vart jag ska ta vägen efter ett tag. Men det är väldigt avslappnande. Det känns dock inte lika kul, om jag får vara egoistisk, att fläska runt i bikini när man inte är med barnen. Inte alls lika legitimt med mamma-kroppen när man inte har med barnen. Som bevis alltså, att man haft två ungar i magen.

Maten på hotellet var bra, men tydligen så ska man vara miljonär när man är på semester för allt är så satans dyrt. Och minibaren den får man knappt röra, för några sekunder efter man RÖRT i sakerna där inne så debiteras dom på rummet. Ja det är sant. Detta fick vi bittert erfara då vi checkade ut ifrån SAS Radisson på Arlanda:

-Ja då var det sju saker från minibaren, säger killen i receptionen.

Sju jag kan inte komma ihåg att vi tagit sju. Däremot har vi ju tittat i minibaren, det måste man ju alltid göra. Det är obligatoriskt. Precis som med gympan i skolan. Obligatorisk närvaro. I minibaren. 

-Ja, men så fort du är där och rör så registreras det på rummet, fortsätter hotellnissen…precis som om det var den naturligaste saken i världen.

-Jaha-ja, men nu har vi bara kollat på grejjorna. (För ni hade ju ställt alla loggor inåt, så jag var tvungen att vrida på dom för att se om jag var sugen på dom).- Men vi har inte tagit sju.

 Fick betala fem. Vi hade visst ätit fem.

Sen blev det en liten miss med middagen igår. Skulle vara kulinarisk så jag beställde in kungsräkor. Gör aldrig det. På tallriken låg sju räkor ”au naturelle” med svarta stirriga ögon och spretiga ben. Urrrk! Jag kan inte äta något som tittar på mig samtidigt, det går inte. Fredrik åt pizza och var nöjd, själv försökte jag äta runt räkorna. Så lite ris och kapris för tvåhundra spänn. Kanon.

Men annars är det bara fint . Solen skiner, och det är bara sju dagar kvar tills jag får komma hem till mina finaste.