Sock-memory för helvete !

Jag vet inte om ni är jätteintresserade, men i alla fall.

Det har blivit så att det fallit på min lott att ansvara för tvätten här i familjen.
Jag förstår inte riktigt varför egentligen, det bara blev så.
Och vi är fem i familjen. Så. Det är i stort sett det enda jag gör på min lediga tid.
Jag brukar börja med att samla ihop tvätten från diverse olika ställen.
Sen lägger jag den i tvättkorgen och bär ner till tvättstugan.
Antecknar ni ?

Sorterar.
Tvättar.
Torktumlar.
Hänger tvätt.
Viker tvätt.
Bär upp tvätt.
Börjar om.

Det har ju varit sommar. Och jag hade sparat sock-högen sen i våras.
Jo det är sant, jag hade det. För vi använder inte jättemycket sockar på sommaren.
Jag tänkte att nån magisk natt kanske dom parar ihop sig själv.
Bibbidi-babbedi (fucking) doo.

I alla fall. Det var ganska många.
Sockar alltså.
Och Fredrik har nästan bara svarta sockar.
Och då tänker ni men å vad lätt.
Men nej. Dom är svarta. Men ändå olika.

Olika längder.
Olika långa muddar där upptill.
Lite olika småsmå tryck.
Lite olika svarta färger.
Lite olika material.

Man blir förvånad över hur många olika varianter av svarta sockar det faktiskt finns.

Och det är inte min favorit sysselsättning det där.

Så jag försökte muta ungarna.

-Å, vad kul ni kan spela sock-memory.
...
-Ni får pengar.
...

Ingen var intresserad. Jag fick göra det själv.
Och jag blev nästan galen.
Det blev jag faktiskt.

Det har vid något enstaka tillfälle hänt att jag lagt alla svarta sockar i en hög i Fredriks låda.
Utan att para ihop en enda.
Ja jag vet. Badass.

Men då blir han galen istället.

I fucking hate sock-memory

Inte balla ur

Sockerfritt dag tre.

Jag hade lovat mig själv att jag skulle göra detta efter semestern.
Och sen hade jag vid ett svagt tillfälle lovat. På en fest. Efter två glas vin...eller tre jag minns inte riktigt...att nästa år vid samma tid skulle jag vara 15 kg lättare.

Och jag kände när jag gick runt i fula bikinitrosor på Mallis att det var dax.
Och jag skulle verkligen vilja slänga mina gravidbyxor nu.
Men det är dom enda sköna byxorna jag har.
Vanliga byxor gör liksom kroppen till en åtta.
Inte att förväxla med timglas-figur.
Utan mer som siffran åtta som väller över upptill och nedtill.
Klämmer åt.

Vid två tillfällen fått frågan på jobbet av patienter jag vårdat, de undrar när bäbisen kommer.
En var dement och den andra förståndshandikappad.
Det är väl dom som brukar vara ärligast.

Så. Jag kämpar på.

Inte balla ur nu.

Beach 2017 närmar sig.
Och tänderna mår bättre utan socker.
Och kroppen mår bättre.
Och tänk vad pengar man sparar.

Men kvällarna.
Jag skulle kunna döda för en Marabou schweisernöt.

Inte balla ur.

Saknar...

Saker som hände på semestern

Vi har varit på Mallis.

Det var bra.
Det mesta.
Det är några saker jag kommer ihåg lite mer.

Som till exempel att mina favorit bikinitrosor tydligen hade ett parti med väldigt tunt tyg där bak.
Inget jag märkt själv, men Fredrik informerade mig på kvällen.

Fredrik:
-Jo du, det var nästan som att dina bikinitrosor var lite genomskinliga där bak idag..
Jag:
-???

Fredrik tyckte inte det var så farligt.
Jag höll inte med. Inte alls.

Det är sådan information man vill ha omgående. Tror inte folk var jätteintresserade av att kolla in skåran mellan mina skinkor medan jag jagade Freja runt poolen. Och jag var inte så intresserad av att visa upp den heller. Så jag slängde dom. Bikinitrosorna. Det var en sorgens dag, för det var mina favvo. Men alternativet var otänkbart. Sen hade jag bara ett par till. Reserverna. Inte mina favoriter. Plan B är ju sällan bra. Ett dåligt substitut bara.

Så.
Fick ha fula osköna badtrosor resten av veckan.
Men vad gör man.
Det var nödläge.

Den andra grejen jag kommer minnas lite extra är att barnen fick magsjuka.
Jag misstänker starkt hotellets buffé.
Sen hade vi inte med oss handsprit i år.
Den hade jag glömt.
Det kommer inte hända igen.
Dagen innan vi skulle hem spydde bägge barnen.

Hurra.
Som att vinna på dagens dubbel.
Fast tvärtom.

Det var nästan så att vi inte höll på ta oss hem, men vi satt där på flyget med kräkpåsar i väskan och höll tummarna allt vi kunde. Och tydligen så funkade det för vi klarade oss, behövde endast byta tre diarré-blöjor på Freja.
Kändes seriöst som att vinna högsta vinsten.

Men i övrigt har vi har haft det fint på semestern.
Vi ska åka nästa år igen.
Med nya bikinitrosor och handsprit.

Mina små parasiter

Vissa saker kan man inte lära ut. Nä. Vissa saker måste man lära sig i Livets Hårda Skola.
Som till exempel det här med att barn kostar pengar.

Det fattar man ju.
Man är ju inte dum i huvudet.
Men egentligen f.a.t.t.a.r man det verkligen inte förrän man står mitt i skiten.

För varje år blir det lite dyrare.
Först är dom nöjda med ingenting för dom leker ändå helst med sånt som vi håller på med som fjärrkontrollen till teven och mobiltelefonen.

Men sen.
Sen ska det laddas ner appar på mobilen som bara kostar trettiofem kronor.
Barbiedockor.
Hoppskor.
Sparkcykel.
Och Ben & Jerry glass.

Och sen måste dom alltid stanna vid den där lilla tugummi automaten på Ica.
Och dom går inte därifrån förrän dom får en krona, eller en tia för att dom vill ha en sån där slemmig slime-arm som man kastar lite här å där.

Det blir dyrt när man lägger ihop.

Och sen när de sen börjar vilja ha egna mobiltelefoner och TV på sitt rum är man illa ute.
För det är då det börjar bli dyrt. Och man vill ju ge barnen det dom vill ha.
Men ibland måste man sätta ned foten.
Som till exempel när Agnes ville ha en hundvalp för 18.000.-.

-Men mamma jag kan spara.
Snällasnällasnällasnällasnällaaaaaaaaa maaammmaaaaaaaaaaaa..
Hon kan hålla på sådär hur länge som helst.
Man måste stänga öronen.
Fast det finns inget som heter att man stänger öronen.
Så tillslut blir man galen istället.
Så då säger man bara -Jo men gör det då.
Det kommer ta cirka 972 veckor med din veckopeng på 20 kronor.
Och förresten så är det är ändå mina pengar.

Sen äter dom upp mitt godis. Som jag sparat. Och gömt.
Men det spelar ingen roll hur bra man gömmer. Nej, dom är som små blodhundar.
Och sen är det bara borta. För alltid. Eller i alla fall tills man varit på Ica igen. Men om man vill vara helt säker på att hinna vara med på godiset så är det bäst att man äter upp det i bilen på vägen hem.

Och den äldsta hon behöver smink, kläder och hårfärg.
Dom grejerna är inte gratis.
Och månadspengen är lite som en piss i Missisippi eller en fis i rymden.

Sen behöver hon verkligen en moppe, för hon fyller 15 snart och cykla är tydligen för jobbigt...men om inte det går så går det bra med en EPA också.

Och hon tar mitt smink, så att jag måste åka till jobbet utan ögonbryn.
Eller det är inte det att jag inte har några ögonbryn.
Dom är bara väldigt ljusa.
Och hon tar min ögonbrynspenna.

Freja är ganska billig i drift. Än så länge. Hon är två. Hon kör fortfarande runt med min dockvagn från 1972 och är helnöjd.

Men det är bara att inse att ekonomiskt är det en ren förlustaffär med barn.
Lite som att kasta in pengarna i ett stort svart hål.

Men jag älskar dom ändå. Mina små parasiter.

Damn you, Ben & Jerry.