Kärlek.

VM i gnäll och tjat går av stapeln hos oss varje morgon klockan halv åtta, och sen har vi reprisen vid femtiden på eftermiddagen. Kan ibland bli lite smått tröttsamt att höra sig själv som en papegoja fråga för femtioelfte gången om ni har borstat tänderna. Eller klätt på er, för annars åker jag till dagis/skolan utan er.

-Ha, ha som om det någonsin skulle hända.

På eftermiddagen, efter hämtning från dagis/fritids så steker man några trötta fiskpinnar till middag, för att man varken har fantasi eller ork att hitta på något annat kulinariskt (förutom på fredagar, för då blir det tacos), sen börjar det om med tandborstning, och sen klädbestyr i bakvänd ordning, tillhörande med det obligatoriska tjorvet om att man inte vill stänga av datorn, borsta tänderna eller gå och lägga sig för den delen heller. Och sen när man äntligen fått ner alla i sängarna, efter att ha läst ”Totte badar”, som man för övrigt kan utantill, då, precis när man ska släcka lampan, då blir någon alltid hungrig, törstig eller bajsnödig. 

Eller allt på en gång.

Jag hör mig själv som en bandspelare på repeat kvällen igenom, med fraser som: ställ undan tallriken, har ni borstat tänderna, tvättat händerna, avsluta det du håller på med på datorn, stäng av tv:n. Nu måste ni tvätta tänderna…

-Ha, ha mamma, du sa tvätta tänderna!

Ja, jag vet man slutar liksom tänka. Bara för att man är så trött på sig själv och sitt evinnerliga tjat. Kopplar på autopiloten för en stund, då kan det bli sådär. Men det finns en bra anlednig till allt det där tjatet, och den kanske inte alltid är så lätt att förstå när man är fem och elva år. Men så smånigom kommer ni förstå, det vet jag. Det är av kärlek och faktiskt det bästa jag gör. Även om jag blir trött på att höra mig själv tjata, så skulle jag aldrig vilja vara utan det.

Jag älskar er ända till månen och tillbaks igen! Puss från mamma.