Dr Google.

Hur många här har googlat sina krämpor? Handen på hjärtat nu…

Jag googlar ALLT som har med det att göra. Och då menar jag oxå allt. Det kan vara allt ifrån magont till ledvärk eller konstiga utslag. Men jag måste höja ett varnande finger här. Har du minsta lilla hypokondri-tendens så säger jag bara -Don´t do it ! För oftast så har man något livsfarlig sjukdom som cancer, det kan oxå vara köttätande mördarbakterier eller någon annan obotlig shit…det gäller att kunna sålla. Annars får du låta bli.

Men jag tänker att det borde vara f-n så mycket lättare att vara läkare nuförtiden med internet. För oftast så har patienten ifråga (läs jag) redan googlat alla symptom och kommer väl förberedd med en lång lista på möjliga diagnoser. Bra eller dåligt ? Man får tycka vad man vill.

Men nu ska jag berätta vad som hände när jag INTE googlade. För tre år sedan fick jag irrit. Och för er som inte vet vad det är så kan jag tala om att det är inflammation i regnbågshinnan, och det gör förjävlaont. Vaknade en morgon och var knallröd i mitt vänsteröga, aha ögoninflammation tänker jag nu, men ingen geggamojja dock, vilket jag tyckte var lite konstigt. Åkte i alla fall till vårdcentralen där läkaren tog sig en snabb titt för att sedan skriva ut salva mot just ögoninflammation.

Vaknade dagen efter och var ännu rödare i ögat  (hur nu det var möjligt). In på jouren, där blev jag lite mer tagen på allvar och läkaren, en ny, tittade på mitt öga i ett jättestort mikroskåp för just ögon. Efter ett tags funderande så får jag veta att jag har minsann fått en repa på hornhinnan. Ny salva, och sen hem. På morgonen dagen efter står jag och grinar av smärta framför spegeln. Kan inte ens öppna ögat, är ljuskänslig och hela huvudet känns som om det ska sprängas i en miljon bitar.

Jag vet att jag tänker att detta inte alls stämmer, men jag har ju varit till två olika läkare. Kan dom verkligen ha fel bägge två. Och inte ens nu googlar jag.

In på jouren igen, och NU mina vänner får jag en akut-remiss till ögon på Sunderby sjukhus. Inte en dag försent. Väl där fastställer ögonläkaren diagnosen direkt. Vilken lättnad. Får salva som ska droppas i flera veckor, annars kan tydligen pupillen växa fast i ögat på nått sätt…WTF ! Av salvan blir pupillen dessutom stor som ett tefat och jag ser inget, bara en massa sudd. Får sitta och blunda som värsta fyllot med ena ögat om jag ska se något. Men det blir oxå bättre nästan direkt.

Jag tror att jag helt enkelt blev ett offer för uteslutningsmetoden, tyvärr tror jag inte de är helt ovanligt. Man kan ju läsa om det i tidningen varje dag. Jag förstår att det inte kan vara lätt att vara läkare och jag hyser den allra största respekt för den yrkesgruppen. Men jag hoppas i alla fall att man kan ta lärdom av när det blir sådär fel och då menar jag inte bara i mitt fall.

I alla fall, sen dess googlar jag allt, för säkerhets skull. Dom kan få tycka att jag är världens jobbigaste patient men alltid lär jag dom något, för på min lista kan det nämligen stå något konstigt  jag googlat fram, som dom aldrig hört talas om. Och då när jag går ut ur rummet är jag helt övertygad om att dom oxå googlar litegrann.

Ha, ha jag provar fula bågar...