Skämskudde

Jag menar inte att skylla på någon annan.
Det är inte de jag menar.

Men det finns ju alltid en historia bakom varför saker blir som dom blir.
Det är bara det jag menar.

Vi hade svärmor och svärfar på besök i helgen. Dom kom ner för att Agnes fyllde 9 år.
Och dom ville vara med och fira. Så dom hade kört hela vägen från Gällivare till Luleå i sin nya bil.

När man har främmande vill man ju anstränga sig lite extra. Ni vet, ha städat hemma och äta på bestämda tider och så. Så dom ser att man har ordning och reda och är ordentlig.

Fredrik var ansvarig för att fixa lunch och det drog ut på tiden. Så. Jag påpekade att det gjorde det, drog ut på tiden alltså. Och att barnen behövde äta. För vi skulle ha kalas sen för Agnes. På kalas äter man tårta, och man vill gärna att dom, barnen alltså, ska ha ätit r.i.k.t.i.g mat innan man proppar dom fulla med tårta och andra snabba kolhydrater.

Så jag gnällde lite på Fredrik. Att maten inte var klar. Jag sa att NU måste han fixa maten. Direkt.

Tydligen blev Fredrik oxå lite gnällig för att jag gnällde på honom för han sa att han skulle laga korv och makaroner. HAN VET att jag inte gillar korv och makaroner. HAN VET att jag blir irriterad om han lagar korv och makaroner. Så. Därför straffade han mig med att säga det. Jag vet att det var så.

Jag kan inte nog mycket poängtera hur mycket jag ogillar korv och makaroner.
Vill inte säga att jag hatar det. Men jag ogillar det jättemycket. Jag äter det bara om jag absolut måste och för att jag har sagt till barnen att man måste smaka på allt innan man kan säga att det är äckligt. Sen måste man tänka på barnen i Afrika också det sa min mamma till mig när jag var liten.

Själv tycker han jättemycket om korv och makaroner, så mycket att han skulle kunna gifta sig med korv och makaroner.

Så det blev en liten diskussion.

Men jag menar fortfarande inte att skylla ifrån mig. 

Det är inte de jag menar.

MEN.
Jag tänker att varför kan han inte laga sina korv och makaroner när jag jobbar kväll till exempel ?
Så slipper vi en massa onödigheter. Och jag slipper äta sånt jag inte gillar.

I vilket fall, jag var på väg att åka och slänga skräp på den lokala sopsorteringen.
För vi är ju en ordentlig familj som sopsorterar oxå.
Och jag var fortfarande upprörd över den där korv och makaron-historien så att jag backade bara rakt bakåt lite för fort, och sen tog det stopp. För där stod svärfar och svärmors nya bil parkerad.

Men jag menar fortfarande inte att skylla ifrån mig.
Men kanske. Om Fredrik inte hade retat mig med sitt matsnack...

Det är bara det jag menar.

Vi löser världsproblem

Agnes är snorig.
Eftersom jag själv är ett stort fan av nässpray så introducerade jag henne i nässprays träsket.

Därför att.
Ett barn med snorig näsa betyder att barnet inte kommer att sova speciellt bra.
Eller inte sova alls.
Vilket inte är bra, varken för barn eller föräldrar.
Men ingenting som inte lite Nezeril kan lösa.

Eftersom jag är något av en expert på det här med täppta näsor så vet jag att om man först sprayar, sen snyter för att sen spraya igen får man bäst resultat.
Det kan hända att man behöver upprepa.

Vi hade gjort allt det där.
Men Agnes var fortfarande täppt i ena näsborren.
Hon var dessutom trött.  Drama.
Antar att hon kände lite att nu är gränsen nådd.

För er som inte visste så blir barn som gråter ännu snorigare.
Men vi löste det.
Snoret. Vi löste det.

Tummen upp 

Hundratjugosju

Det är någon som vunnit 127 miljoner på lotto.
Lottokupongen är inlämnad på kiosken där vi bor.
Synd att man inte spelar på lotto.

Vinnaren har inte gett sig tillkänna ännu.
Så. Vem är den lycklige ?
Jag spelar inte på lotto, men var ändå tvungen att logga in på svenska spel och kolla kontot.

För säkerhets skull.
Jag hade 4,50 på kontot.

127 miljoner hade ändå suttit rätt fint, det tycker både Fredrik och jag.
Vi började diskutera lite vad vi skulle göra med alla pengarna om det hade varit vi som vann.
Betala av huslånet, köpa nya bilar och renovera huset.
Spara till barnen och pensionen...

Sen ville Fredrik börja slösa. Köpa motorcykel. En vattenskoter kände han också var en viktig grej. Vi tänker lite olika där, men ok han kan få det.

Men sen skulle han börja köpa nya bilar till alla sina kompisar, då kände jag lite att nu får det vara nog och avslutade diskussionen. Vi får ta upp den igen i händelse av vinst.

Agnes spelar inte på lotto, hon spelar schack

Dåliga vanor

Måste erkänna en grej.

Ingen stor grej. Och egentligen inte så värst viktigt. 

Men ändå.

Det har råkat bli så att när jag jobbar kväll så avslutar jag mitt skift med att köra förbi driven på 

McDonald´s. Har blivit lite av en vana kan man säga. 

Liten cheese, chilli cheese och Mcflurry daim. Alltid.

Till mitt försvar måste jag nu meddela att när man börjar jobba 13.00 så äter man en sen frukost och hinner oftast inte med lunch innan man kliver på skiftet. Och då blir ju middagen man äter på jobbet lunchen. Och maten jag beställer på hemvägen blir liksom en sen middag. Logiskt.

Nu råkar det också vara så att personalstyrkan på McDonald´s här i Luleå inte verkar vara jättestor.
I alla fall inte enligt mina beräkningar.
Faktiskt är det så att ganska ofta sitter det samma personer i luckan.

Inte för att jag bryr mig så värst mycket. 

Men ändå. 

Kl. 22.22

Kolla nu kommer hon i den blå skodan igen. Kan hon inte laga mat eller?

Brukar försöka ha lite olika frisyrer eller mössa.

Har till och med hänt att jag av en slump råkat ha mina terminalglasögon på.

Inte för att personalen på mcd bryr sig så värst.

Men ändå.

Hello it´s me again

Radio-skugga

Helt plötsligt blir dom stora. Barnen.
Börjar åka buss själv till träningar, skaffar pojkvän och provar på arbetslivet.

Julia har precis avslutat sin prao på blomsterlandet.
Det gick bra. Över förväntan faktiskt.
Hon har varit där varje dag, kommit i tid oxå och fått ett fint omdöme.
Och kanske det viktigaste av allt, hon har tyckt att det har varit riktigt roligt.

Jag kommer ihåg min prao i 8:an.
Fick tilldelat mig en plats på ett ställe som hette "Thylins radio".
Det kunde ju vara kul tänkte jag. Tills det visade sig att det inte var en radioaffär som jag trodde.
Nä det var en reparationsverkstad för radio, tv och andra diverse elektroniska apparater.
Ursäkta om jag nu riktar skarp kritik mot den person som tyckte att detta var ett lämpligt ställe att praoa på för en årskurs åtta elev.

I två veckors tid, medan radio snubbarna satt och skruvade i sina TV-apparater, så fördrev jag min tid med att städa i en liten hylla. Det är de jag kommer ihåg av det. De var två långa veckor.

                                                   Jag lärde mig ingenting.

Men nu är det nya tider. Julia slapp städa en hylla i två veckor och ingen är gladare än jag.

Arbetsskada
 -Tappat kaktus på handen

Skavsår

Fredrik har bestämt att han ska börja med att hitta sommarformen.

Hello beach 2016.

Han går som vanligt hårt ut. Börjar med att cykla 5 mil. 

Vad händer. Jo det ska jag berätta för den som är intresserad. 

Trots den jävligt dyra cykeldräkten med vaddering under röven så får hans skavsår.

I ljumsken, typ. Eller lite mer i rumpljumsken. Om man kan kalla det så.

Men det här är liksom ingen skräll.  

Det. hade. jag. redan. räknat. ut. 

För såhär blir det alltid.

Han tar liksom i lite för hårt, istället för att trappa upp i lagom tempo.
Jag vet inte när han kommer förstå att det INTE är rätt väg att gå.
Aldrig är en kvalificerad gissning. 

Men för att återgå till ämnet. Det där lillalilla pytte skavsåret har hållit hans hjärna sysselsatt i flera dagar nu. Han har funderat på om det är bäst att smörja med salva eller ha ett litet plåster på. Ska man lufta..och hur ofta ? Hur ska man tvätta ? Skölja med vatten eller med tvål...eller vänta nu ska man pudra med babypuder efter man tvättat ?

And so it goes on...

För er som inte vet så jobbar jag som sjuksköterska på en akutvårdsavdelning med mestadels kirurgplatser. Så. Inte alltför sällan innebär det att lägga om sår. Sår som inte alltid bara är små skavsår. Jag har lagt om trycksår som är så djupa att man ser ner till skelettet. Jag har stått och tittat ner magar där operationssåret spruckit upp och man tittar rakt ner i ett stort hål. Typ .
(ok jag överdriver, men bara lite...).

Så. Ursäkta mig om jag tycker att det där lilla skavet är en piss i Misisippi och en fis i rymden.

Skavet satte i vilket fall stopp för fortsatta cykelplaner. Men under tiden kan man till exempel backträna med Luleå Hockeys damlag, och jag vågar nog ändå påstå att dom är rätt vältränade.
Det kan man väl inte direkt påstå att Fredrik är i dagsläget. 

Hur gick med backträningen då ?

Muskelbristning.
Det var så det gick med det.

Tidigare inlägg om cykling här.

Hockey-wifey

För er som inte vet så tränar min man Luleå hockeys damlag.
Alltså mitt glamorösa liv som hockeyfru (eller tränar-fru om man ska vara politiskt korrekt).
Ni ska bara veta.

Så många resor, så mycket städer att se.
För Fredrik.
Själv ser jag mest jobbet och huset.
Och vägen där emellan.

Glamour.

Att vara gift med en man som är lika mycket gift med sporten är ungefär som att vara ensamstående.

Man får vänja sig med å dela lika.
Eller lite mer som 85/15 om jag räknar lite snabb överslags-räkning.
85% hockey-änka.

Ingen fara det är mycket värre under högsäsong.

När vi träffades var han inte nån succetränare. Han var en arbetslös, pensionerad halvbra hockeyspelare som coachade hemma i tv-soffan och från läktaren.
Men hockeyn har alltid funnits där, mer eller mindre, fast jag tror nog aldrig att han hade kunnat föreställa sig, inte ens i hans vildaste fantasi, att det var ett damlag han skulle träna.  Men så blev det. Är tydligen hans lott här i livet. Finns ett tidigare inlägg om det  här.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är jobbigt när hockeyn ibland tar så mycket tid.

Men det är ok.

Jag tänker lite som så att om man får göra det man gillar så mår man bra.
Dessvärre är det är inte bara Fredrik som äter, sover och skiter hockey dygnet runt...nä det blir
lite ofrivilligt för övriga familjemedlemmar oxå.

-Telefonen ringer stup i kvarten. Och Fredrik har ALLTID "kontoret" öppet, då spelar det ingen roll om han är mitt i middagen, sitter och skiter eller hänger med huvudet först utför ett stup.
Han svarar alltid, och då blir övriga familjemedlemmar ofrivilligt engagerad i allt hockeysnack.
Och som om det inte vore nog med det.
-Nä när TV:n slås på här hemma är det hockey som visas.


Det. däremot. är. inte. ok.

På förstasidan succetränaren och snippan...

Närminne

På vintern är det kallt. Man behöver motorvärmare om man inte vill frysa arslet av sig är man sätter sig i bilen på väg hem från jobbet. Vi har motorvärmar-stolpar på jobbet.
Dom är fint numrerade. Så att man sen, från datorn, kan ställa in så att just din stolpe startar
på en viss tid. Lämpligtvis ca 1 timme innan du åker hem. Varmt och skönt för lilla rumpan.

Problemet är bara att man oftast inte står vid samma stolpe varje dag, då måste man alltså komma ihåg vad det var för nummer på dagens stolpe. Det låter som en inte allt för svår uppgift.

Eller ?

Men oftast har jag glömt den där siffran i samma stund jag kliver innanför dörren på jobbet.
Lite som en guldfisk, så då kom jag på den smarta den att fota stolpen jag parkerat vid.
Lysande.

Min mobil fullkomligt svämmar över av bilder på olika motorvärmar-stolpar i vintrig miljö.

Här kommer en gåta:
-Hur många gånger på hela vintern tror ni jag kom ihåg att starta den där jävla stolpen i tid?!

Några av stolpskotten vintern 2015/2016

Övningskörning

Jag har välsignats med tre underbara barn, alla med olika personligheter. Funderar ibland på vad det kommer bli av dom när de blir stora. Vad kommer dom jobba med ?

14-åringen i familjen har alltid varit lite av en drömmare, klottrar blocken fulla med krumelurer på lektionerna. Inte populärt hos alla lärare, Men. Hon säger att det hjälper henne att koncentrera sig. Oklart på vad, men hoppas att det är på vad läraren säger. När hon var liten ville hon bli "korverska" och göra korv men det får man inte säga högt för då blir det pinsamt.
Nu älskar hon musik, målar underbara akvareller och dansar balett.

En estet, det är hennes grej.

Agnes är en bestämd dam. Vill bli kirurg eller arkitekt. Och det låter ju lovande. På fritiden har hon provat de mesta som tex fotboll, hockey, cheerleading, scouterna, dans, ridning och simning....och nu har de tydligen börjat med teater på skolan. Agnes ska vara en växt. Eller faktiskt ett frö först.

Då går det till lite såhär enligt Agnes: Man ligger ihopkrupen på scenen och försöker se lite oval ut. Som ett frö. Sen kan man kan man ju sträcka upp nått litet finger och skruva upp en liten arm, så det ser ut som att fröet växer. Och sen när man har hållit på så ett tag så dör man.
Då blir det liksom som att spola baklänges det man gjorde innan.

Kan vara en ny karriär. Inte vet jag.

Freja är liten och söt och charmar skiten ur de flesta. Lite för tidigt att gissa.
Men hon är den mest ordningsamma av alla tre. Är det nå´ felrull på mattan så rättar hon till det, och om någon annan av barnen lämnat en låda eller skåpdörr på vid gavel så stänger hon.
Hon torkar upp om hon spillt.

Tänk att jag "övningskörde" två barn innan jag kom på hur man skulle göra för att få dem å städa upp efter sig. Fråga mig inte hur jag gjorde bara.

Pippi på akvarell

What is dead can not die

Jag gillar naturen. Mest på sommaren ska tilläggas. Men blommor det gillar jag alltid.

Dessvärre verkar jag inte ha begåvats med förmågan att ta hand om dom så värst bra.

Har EN utelåda på altanen. Skulle kunna ha fler men man får inse sina begränsningar.

Köpte fina vita penseér för nån dag sedan och planterade i lådan. Sen hände det något.

Altanhäng

När vi flyttade in i huset för 8 år sedan gjorde jag ett tappert försök med rabatten som de tidigare husägarna kärleksfullt planterat, hur det gick ? Läs här .

Garderobsblommor är dom blommor jag lyckas hålla vid liv. I övrigt är det annars lika med en dödsdom att flytta in hos mig. Om man är en växt.

Efter incidenten med penseérne kände jag lite att nu får det vara nog.
Så tog ett steg närmare pensionärslivet och köpte mig några fina plastblommor.
...eller vänta är det då man ska få gröna fingrar?

Mallis x3

Jag är förälskad i Mallorca. Har varit där tre gånger, och i år blir fjärde om allt går enligt plan.
Första gången var jag 19 nånting. Magaluf. Det var en annan resa mot de man gör idag.
Men ganska kul om jag inte missminner mig.

Andra gången var vi hela familjen och det var då jag blev förälskad.
Men å andra sidan så behövs det inte så mycket för å få omkull mig.
Sol, värme och god mat räcker. Vi gjorde dock en dum grej, för att vi inte visste bättre, vi hyrde bil och åkte upp i bergen. Dum ide om man har höjdskräck. Det var verkligen precis som alla säger, smal slingriga vägar utan vägräcke med stup rakt ner. Var gråtfärdig och nära på att kliva ur bilen och krypa hela vägen ner istället. Men jag har förlåtit Mallis för den lilla incidenten.

Tredje gången var förra året, då åkte jag och min äldsta dotter. Hon var 13 år då. Vi gjorde inte många knop. Solade på dagarna och strosade på kvällarna. Fast det var mest jag som solade, fanns inget wii-fii vid poolen så där hade vi ett litet problem. Inget wii-fii är tydligen en traumatisk upplevelse när man är tonåring. Så Julia hängde ganska mycket på rummet, mamman fick ligga själv vid poolen endel men det var i vilket fall skönt att inte behöva oroa sig för att någon av barnen skulle drunkna, eller jag behövde stå parkerad vid nån vattenrutschkana hela dan för att nåt annat av mina barn (modell mindre) ropar "igen.igen.igen".

-Nä bara platt på rygg som en strandad val.

I år vill tonåringen i familjen inte följa med fast jag försökt övertala henne.
Men vi andra ska åka. Samma ställe men nytt hotell. Jag och Fredrik med en 2-åring och en 9-åring. Det blir oxå bra tror jag, inte lika vilsamt kanske. Försökte vara strategisk och boka det hotell som hade en vattenrutchkana där mammor och pappor kan ligga i en solstol vid sidan och ändå ha koll.

Resa nr 1. 

Resa nr 2, vaktar barn.

Resa nr 3, vi balkonghänger.