Elementlimpa.

Har man jobbat med försäljning i 17 år som jag gjort så har man lärt sig ett och annat om hur man ska sälja mer, eller hur man får det att se mer inbjudande ut. Det var i alla fall det jag trodde att jag gjort, men i Sören har jag mött min överman. Lyssna bara på den här historien:

För ett antal år sedan jobbade Sören i en liten lanthandel, inga namn nämnda på den, men kan i alla fall säga att den är stängd sen ett tag. Ifall någon skulle börja fundera. ”Fina damer” från stan besökte den lilla butiken ibland, mest under sommaren, när dom var ute på sina lantställen.På landet ska man plocka jordgubbar direkt från jordgubbslandet och ha i filmjölken, och sen ska man helst ha mjölkat en ko och sedan ystat sitt eget smör, som man brer på sitt nybakade bröd. Då är det på riktigt. Men det kan ju bli lite jobbigt med allt det där fixet, för man kanske inte har någon ko, och fågeljävlarna har ätit upp alla jordgubbarna för att man glömde sätta sånt där nät över jordgubbsplantorna. Då är det tur att det finns en lanthandel.

Sören är ju inte den man skulle beskriva som urtypen för en försäljare, med snitsig frilla och flashiga kläder. Han är bara Sören, med sin rutiga flanellskjorta han köpt på Ö&B för 49.90.

Genuin.

Och här ser han nu möjligheten att sälja lite mer, och kommer på den briljanta ideén att om man lägger limporna på elementet en litenliten stund innan man lägger ut dom i hyllan.       


Då. Handlar. Tanterna.

-Nämen , har ni färska limpor…

-Jajamensan!

Det är så enkelt, man bara ger dom det dom vill ha. Och alla blir nöjda. Tanterna klick-klackar hem med ”nybakad” elementlimpan under armen, och känner sig sådär härligt lokalproducerade. Sören han är nöjd i sin lanthandel. Ingen fara på taket. Synd bara att chefen kom på det där med elementet så Sören var tvungen att sluta med det.


Synd och skam om ni frågar mig.

Bästa Sören, utan limpa i vassen.