Gilla läget

Hon sitter jättenära TV:n.
Freja alltså, hon är två år.
Fredrik tror hon behöver glasögon.
Jag har försökt förklara att alla ungar gör så.
Fast jag vet inte riktigt varför.
Det bara är så.
Det brukar gå över.

Vissa saker är bara som dom är.
Som till exempel att Agnes inte kan sluta hjula på kvällarna.
Det är en grej hon börjat med.
Hon hjular hela tiden.
Framför TV:n.
Jag gillar att hon är aktiv det är inte det jag menar.
Men när hon har hjulat cirka 50 gånger framför TV:n när man försöker se på något.
Ja då, då är det ganska tålamodsprövande.
Det är det jag menar.
Men det är omöjligt att få henne att sluta.

Ja. Så att.
Vissa saker får man bara acceptera.
Som att den äldsta dottern tapetserar rummet med döskalle-flaggor.
När mamman ville ha blommor.
Men det var inte mammans rum.
Så då blev det döskallar.
Bara gilla läget.
Inom rimliga gränser såklart.

Men vet ni,  Fredrik han har fortfarande inte lärt sig vad jag gillar för godis.
Efter 11 år lyckas han fortfarande inte med att plocka ihop en godispåse med sånt jag gillar.
Man kan tycka att han haft ganska god tid på sig.

Såhär va.
Jag gillar till exempel
Punch-praliner
Rollo-kola.
Polkagriser.
Och.
Rom-kulor.

Det är inte så svårt egentligen.
Man tänker bara pensionär.
Så blir det rätt.

Men nu ska vi tydligen börja våra nya liv.
Utan godis.
Så han kanske slipper lära sig.
Eller ja. Vi får se.

Det kan ju vara bra att kunna ändå.
För säkerhets skull.
Och för husfriden.

Och i.f.a.l.l det skulle skita sig med det nya livet.

Ovetenskapligt påstående

Nu när jag är sjuk har jag ägnat mig åt en hel del tv-tittande.
Och när jag låg där i soffan råkade jag zappa in på ett reportage där man frågade vad vi svenskar gillar bäst på julbordet.

Vet ni vad vi tycker är godast?
Kan ni gissa.
För det är inte riktigt klokt.
Om ni frågar mig alltså.

Köttbullar.
K.ö.t.t.b.u.l.l.a.r.

Ok, det kanske inte var den mest vetenskapliga undersökningen.
Men ändå.
Alltså.
Hallå liksom.

Jag vågar mig på en vild gissning här.
Helt ogrundat och ovetenskapligt.
Men nånting säger mig att medelsvenssons äter köttbullar m.i.n.s.t en gång i veckan till vardags.
Femtiotvå gånger om året alltså.
Om man äter tio stycken varje gång så blir det femhundratjugo stycken på ett år.
Det är många köttbullar.
Men det är tydligen inte tillräckligt många.
För vi måste ha det på julbordet också.
Man hade hoppats att vi hade haft lite bättre fantasi än så.
I alla fall en gång om året.
Men icke.

Egentligen gillar jag köttbullar.
Vi hade också det på julbordet.
För det är typ det enda ungarna äter.
Bara därför.
Och för att Fredrik vill.
Ok jag kanske vill det lite.
Men det är bara för att jag inte gillar Janssons, kalvsylta och sånt.
Har aldrig fattat folk som går upp av julmat.
För så gott är det inte.

Jag fördelar min viktuppgång mer jämnt över hela året istället.

Någon som blir sugen på julskinka ?

Sanatorium.

Jag blir nästan aldrig sjuk.
Det är något jag brukar skryta om.
Det är liksom min grej.
Frisk som en nötkärna.
Och ja. Jag tog aldrig influensa vaccinet.
Fast jobbet betalade.
För jag blir ju aldrig sjuk.
Sen. blev. jag. sjuk.

För jag hade vårdat en patient som hade influensan.
Men det visste ingen då.
Och. Ja.
Om man inte vet.
Då vet man inte.
Och normalt när vi vårdar patienter med smitta brukar vi kitta upp oss.
Rock, handskar, munskydd och ibland till och med hårnät.
Men inte denna gång.
Tyvärr.

Började ana oråd dagen efter.
För jag kände mig sjuk.
Och vi hade fått veta att patienten hade influensan.
Det betyder i och för sig inte så mycket.
För vi kan vara lite hypokondriska av oss.
Vi som jobbar i vården.
Eller inte alla.
Men endel.
I alla fall på min avdelning.
Vi vet för mycket.
Har sett konstiga saker.
Inte bra.
Vi kan kalla det yrkesskada.

I alla fall. Tog en odling.
För att kolla om jag smittats med influensan.
Eller om det bara var en vanlig förkylning.
Sånt är bra att veta.
Blev tvungen att stoppa upp en pinne i näsan.
Det är en liten tops man sticker in.
Långt stoppar man in den.
Och så s.k.r.u.v.a.r man runt den där inne i näsborren.
Som en spik i näsan.
Känns som att näsan ska sprängas lite.

Jag brukar göra det på mina patienter lite då och då.
Och. Låt mig berätta.
Jag kommer aldrig
a.l.d.r.i.g
mera att  tänka "sluta schjåpa dig" när jag gör det på en patient nästa gång.

Svaret på provet kom idag.
Positivt på influensa.

God-Jul.

Lite såhär.
Fast med munskydd också.

Grillad kyckling

Hipp hipp hurra.
Idag skulle våran hund fyllt 14 år.
Han får fira sin födelsedag i hund-himlen.
Precis som han gjort de sista fyra åren.
Och för alla som undrar så var han en hoppig, hårig boxer.
Som dreglade alldeles för mycket
Spydde på alla mattor här hemma.
Och släppte jättemycket hår.

Herregud vad jag svurit åt honom.
När han tuggat sönder ungarnas cykelhjälmar för femtielfte gången.
När han jagade igelkottar på gården.
Eller när han skvätte sitt kiss hit å dit
För han var lite inkontinent.
Sen hade han lite av ett tarmproblem.
Dom pruttarna.
Då svor jag lite extra mycket.

En gång r.å.k.a.d.e. jag ge honom en rå hamburgare.
Inte en jättebra ide.
Fredrik fick kliva upp klockan tre på natten och gå ut med honom.
För då behövde Tyson bajsa.
Det var som att klämma på en kaviartub.
Fredrik var inte jätteglad.
Men Tyson han var lika glad mest hela tiden.
Oavsett om jag gav han rå hamburgare eller svor åt honom.
Och man kunde liksom inte låta bli att älska honom.

Snälla.
Underbara.
Trofasta.
och finaste Tyson.
Saknar.

Och på morgonen när man vaknade.
Då låg han så gulligt i sin hundbädd.
Precis som en grillad kyckling.
Söt.

Tyson ?

Grillad kyckling ?

90-talet ringde, de vill ha tillbaka sin sjöhäst.

Vad är det som händer ?

Börjat köpa skor som i första hand är sköna.

Och om dom sen är snygga också så är det bara en bonus.

Sen har jag börjat se suddigt.
Haft syn som en örn tidigare.
Men nu behöver jag tydligen glasögon.

Översynt. Åldersförändring enligt optikern.

Och sen måste jag hålla på å smörja fötterna. 
För annars blir dom torra och sprickiga.
Som två små rivjärn.

Och sen får man svamp mellan tårna.

Ja, och inte kan man hoppa studsmatta lika högt som tidigare.

Eller ja, egentligen kan man det.
Men om man inte vill kissa på sig litegrann så är det bra att försöka undvika det.

Och mina barn tycker att jag är pinsam och o-cool.
Men man kan inte lita på dom.
För en har tonårs-hjärna. 
Och ja den andra matchar fortfarande mönstrade byxor med blommiga tröjor.
Och den tredje hon går fortfarande i blöja.

Men ändå.
När hände allt det här? 
Det har liksom smugit sig på.
Snart kanske jag klipper håret praktiskt kort och permanentar mig också.

Och sen.
Rullator.
Hålfotsinlägg.
Och.
Tena lady.

Ja just det, jag har ju också fått en sån är prick på hakan.

Eller jag har två, en liten vid sidan av näsan oxå.

Ser ut som vårtor.

Väldigt charmigt.

Doktorn sa att det är livets gång.

Sen tog han bort den lilla med laser.

Det tog cirka 5 sekunder.

Den på hakan ska bort efter jul.

När jag var där passade jag på att fråga om en tatuering jag har.

Som jag vill ta bort. 

För jag var 19 år när jag gjorde den.

Och det är en sjöhäst.
En s.j.ö.h.ä.s.t.

Och jaa,  jag vet.
Men.
Det var fränt då.

Tror jag.

Och just då kändes det som en bra ide. 

Idag känns det lite mindre bra.

Men jag var 19. Okej?!

Men om jag hade kunnat ringa mig själv som 19-åring idag så hade jag nog sagt såhär: 

-Hej, det är jag, ville bara meddela att det i.n.t.e är lika coolt att springa omkring med en rosa sjöhäst på skuldran 2016 som 1991, ok ? Dessutom kommer nästan alla tro att det är en drake.

Ålderskris i väntrummet.

Halleluja.

Rimmar illa.

Aaaaaaaaasssså ååååååååååhh...
Som vanligt ligger jag i o-fas med julklappsinköpen.
Det har blivit lite av en dålig tradition kan man säga.
Precis som det är tradition att sitta och slå in fyrtioelva paket natten mot den 24:e.
Vilket känns onödigt. För dom ska ändå öppnas nån timme senare.
Dessutom är jag lite pank.
Så där har ni tre ord som rimmar illa.

Jul.
O-fas.
Pank.

Men det löser sig, lönen kommer den 23:e
Så det blir till å tomta runt på stan då.
Jag och alla andra oplanerade idioter.
Tipp tapp vad mysigt det är med jul.

Men Agnes verkar vara i fas för hon köpte en tidig julklapp till mig.
Tydligen har jag skött mig bra på sista tiden.
Och det var ju kul.
Hon köpte ett tomtetåg, som hon egentligen ville ha själv.
Så det var snällt.

Senare den dagen använde hon tåget i utpressningssyfte.
Hon krävde att jag skulle köpa en dyr tidning åt henne.
Ni vet en sån där det följer med nån plastig leksak i.
Och egentligen vill de bara ha leksaken.
Som är helt värdelös.
Och jag har aldrig varit med om att dom faktiskt läst tidningen.

-Mamma du s.k.a köpa den åt mig !
-För jag köpte faktiskt ett tåg till dig!

Ok. Jo det var jättesnällt.
Men jag trodde liksom att det var en present ?
Och om jag inte kommer ihåg fel så var det min hundralapp från början ?

I alla fall hon fick den där svindyra tidningen.
För jag kände mig lite svag just då.
Och hon nosade sig till det.
Att jag kände mig svag alltså.
Det är en talang dom har mina barn.

I alla fall.
Det följde med ett par gröna plastöron som man tydligen inte kunde leva utan.
Dom var helt värdelösa.
Ramlade av innan man ens hade satt dom på örat.
Men det visste jag redan.

Sen försöker jag komma bort från det här att det ska vara så mycket julklappar.
Men det är svårt.
Kvantitet är  tydligen fortfarande viktigt.
Ok, inte för Freja kanske.
Hon är ju liten ännu.
Så henne ska jag försöka att inte förstöra.
Julia hon önskar sig inte så mycket säger hon.
Förutom pengar.

Och ja Agnes hon är fortfarande i fasen då det ska vara många paket.
Så. Min plan är att systematiskt minska paketantalet med några per år.
Så märker dom inte.
Jo.

Ha, ha.
Nu ljuger jag så jag tror på mig själv.
Jag.kommer.aldrig.komma.undan.med.det.

Och det blir inte bättre av att min magkatarr verkar ha högsäsong just nu.

Det är magont när jag äter.
Och magont när jag inte äter.
Sen involverar det även en hel del luft i systemet.
Så kan man kalla det.
Med finare ord.
Omeprazol är min bästa kompis.

Jag fascineras av hur mycket luft det faktiskt ryms i systemet.
Sjukt mycket. Jag råkar veta det.
Bäst att låna en fis-pip på jobbet.
Det finns faktiskt sådana.
På riktigt.
Man tror att det är ett skämt.
Men det är på riktigt.
Och det rimmar.
Fis.pip.
Eller vänta..nä det gör det inte.

Men här kommer ett annat rim:

Mamma är ingen bank.
Hon är däremot ganska pank.
Sen kom jag inte på nåt mer.

God jul !

Tur hon är söt.