-Ehhh, jag e typ rädd för hästar hör jag mig själv kläcka ur mig.
-Jaa, men nu är det ju inga vilddjur vi har här...det är ju ridskolehästar...svarar ridläraren.
-Ok, då känns det genast bättre...(eller inte)...vad ska dom ha på sig då, typ utrustning, skor?
- Ja det går bra med vanliga mjukisbyxor och skor med liten klack. Hjälm får dom låna här...Kom inte för uppkittad det är bara patetiskt!
-Ja just det...bra mjukisbyxor...tack då ! (note to self; avbeställ paketet från Hööks häst sport).
Första ridlektionen hade jag ingen barnvakt till Agnes, så hon blev tvungen att sitta på läktaren, det var väl inte den bästa lösningen för hon blev så uttråkad att hon började hoppa omkring där uppe: BAM BAM BAM ! Ridläraren ledsna efter ett tag och frågade -Vems barn är det i röd overall..? Det ska vara tyst på läktaren! (Jag och Julia låtsas som om det regnar och gör vårat allra bästa för att utstråla ja.vems.är.den.där.ungen.egentligen). Och som om de inte vore nog så blir våran häst så rädd av allt bammande att hon snubblar till och trampar mig på tån (note to self: köpa skor med stålhätta).
Fjärde ridlektionen får våran häst kolik under pågående ridlektion, det var ju mindre kul. Tyckte hon ryckte lite väl mycket på huvudet och steppade omkring några steg för mycket åt fel håll mest hela tiden. Att försöka prata med en häst som man gör med en hund är inte att tänka på, tro mig jag har försökt. -Stanna! Nä just de de va inte Tyson jag pratade med nu...prrrr...MEN alltså S.T.A.N.N.A då ! Vi fick avbryta och hästen fick gå och lägga sig, för enligt ridläraren vill dom helst lägga sig och rulla runt när dom får ont i magen.
Men annars går det bra.
Jag är minst sagt imponerad av ridinstruktörernas tålamod med oss föräldrar när vi irrar runt i stallet med någon stackars hästkrake hängandes vid handen, och frågar vart vi ska parkera den... jag är också fascinerad av att se en helt orädd elvaåring leda runt och göra i ordning en 400 kilos häst som om de aldrig gjort något annat, jag tror att dom kanske garvar i tysthet åt oss förvirrade föräldrar som inte vet att man faktiskt inte kan parkerar eller göra en u-sväng med en häst...(man kan göra det men då heter något helt annat på hästspråk).
Men jag gillar dom även om jag är lite rädd ibland och det går bättre och bättre. Hästar är som terapi för själen. Dom ingiver ett sådant otroligt lugn och när vi är i stallet är det bara här och nu. Ingen stress och inga bekymmer. Det har gått så långt att jag till och med tycker att det luktar gott i stallet.
Tog mig friheten att knåpa ihop några stalltips från en amatör till en annan:
1. Var inte rädd, om du ändå är rädd sluta med det. Genast. Hästar kan nämligen lukta sig till rädsla och då blir det bara värre.
2. Ha inte äpplen eller morötter i jackan, du blir då som ett enda stort lockbete och dom kan inte sluta bita dig i jackan. Om du ändå måste ha morötter i fickan se till att ha en bitvänlig variant (på jackan alltså..)
3. Håll tårna ovanför hästens hovar.
4. Svälj din stolthet och ta hjälp av en minderårig, det kan bli din enda räddning.
5. Inga fingrar nära hästens mun och tänder, dom kan tro att det är en morot.
6. Det går inte att prata med hästar som hundar, dom förstår inte kommandot stanna eller nej, jag vet för jag har provat.
7. Om hästen får kolik. Håll dig undan.
