Ett öga blått.

Mamman i familjen vaknade i morse med ett blåöga.

Starka misstankar riktas mot femåringen i familjen som sen tidigare är känd för sina vilda "kickboxing-moves by night". Mamman, som förmodligen redan varit halvt medvetslös av trötthet har inte märkt av det intensiva fotarbetet och bara fortsatt sova, för att sedan vakna upp till en lite färggladare Måndag.

#Helvetes.jävla.skit#

Jag hade ju bestämt mig för att det INTE skulle bli några omtentor. Vet inte vad som hände men när jag loggade in på preliminära resultat tidigare idag så står det ett fett U och stirrar mig rakt i ansiktet.

Läkemedelsräkning-Underkänd!

Och jag som trodde att jag hade kastat matteboken i väggen för sista gången. Misstänker att det kan bli någon mer flygtur nu. Och vad värre är att det kan bli + 2 tentor till att göra om, då resterande tentor inte blivit rättade ännu och två av dessa inte kändes så jättebra. Det är alltså bara att bryta ihop och försöka komma igen.

Blir till å avreagera sig med intramuskulära injektioner på praktiken på måndag. Tills dess är jag bitter.

???

Hit the books again.

Inget för blyga.

Stick-labb hela dan i fredags, injektioner. Subcutant, då man sticker in i fettet, och sen intramuskulärt vilket betyder att man sticker genom fettet in i muskeln. Övade först på skumgummi och sen på rump-atrapper. Sen var det dags för att sticka skarpt på kompisarna. Två stick. Att hålla i en supervass nål och veta att man ska sticka in den i någon annan har en aning pulshöjande effekt, jag lovar. Det gäller att vara stadig på hand och inte skaka loss allt för mycket, då blir det inte bra.

Men först hänga ut min uttänjda tvåbarnsmage för att få ett stick rakt in i fettet, och sen ner med brallan för att få ett stick i rumpan. Detta i ett klassrum med elva andra studenter och två lärare, så att vara blyg var inte ett alternativ. Valde dock skylande kläder med omsorg och övervägde dubbla trosor. Men det gick bra, kicken att sedan få sticka själv och klara av det övervägde allt det jobbiga.

Och äntligen börjar jag känna mig lite som en riktig sjuksköterska.

Sen blev det bowling med klassen. Upptäckte en ny sida hos mig själv, jag suger på bowling. Förrutom det så var det kul att träffas utanför skolan. Drack drinkar, åt god mat och gjorde mitt bästa för att dansa loss till musik jag aldrig hört.

Här kommer lite bilder från kvällen:

Imorgon dags för nya utmaningar då min första längre praktik på vårdcentral startar. Bring it.

Lite naket...

På fredag är det dax för injektioner på skolan. Intramuskulära och subkutana. Och våran lärare har  redan nu varnat oss att det kommer bli lite naket.

Det kan hon glömma. Finns inte en chans att jag kommer flasha min slappa röv inför hela klassen.

Konsten att överleva ett barnkalas.

Julia har fyllt elva och ska ha kalas med tema halloween, tio elvaåringar ska alltså komma på kalas. Vad gör man ? Ryska posten är inte ett alternativ, så istället låter man dom överdosera tårta och Coca-cola sen ställer man in dom i ett mörkt rum där dom får gissa innehållet i några skålar man lagt diverse slemmiga saker i som gröt och råa ägg. Och lagom tills sockerkicken slår till ordentligt får dom linda in varandra i toalettpapper, och sen om man orkar kan dom få dansa lite limbo under skur-moppen.

Innan det spårar ur helt slår man på en film och ställer fram en skål med chips, då sitter dom förhoppningsvis still en liten stund.

Sen är kalaset slut och alla trötta mammor och pappor får ta sig en treo och lägga sig i soffan. 

Uppdrag utfört. Ett år tills nästa gång.

Ett gammalt hundhjärta.

Våran hund Tyson, han fyller 10 år i år, dvs 70 hundår, då är man en gammal gubbe enligt mig. Det var väl ingen som trodde han skulle bli så gammal, allra minst jag. Men han verkar vara lite som en katt... Han har nämligen överlevt avslitet korsband och ledband, bukspottskörtelinflammation, allergiska reaktioner, opertaioner och till och med fått en dödsdom av veterinären för några år sedan. Men han kommer alltid igen.

För ett tag sedan trodde jag faktiskt att han skulle överleva oss alla. Men nu har hundskrället gått och fått blåsljud på hjärtat., så nu vet jag inte längre och det känns sorgligt. 

Vi var inte jättekompisar jag och Tyson i början. Jag tyckte att han var en alldelens för hoppig och hårig boxer som dregglade för mycket och tvättade sig för högt och spydde på mattor. Och sen tuggade han jämt sönder ungarnas cykelhjälmar. Men åldern tar ut sin rätt även för en hund, han hoppar inte lika mycket nu och sover lite mer än förr. Han tuggar inte heller lika mycket cykelhjälmar nu för tiden, men det är för att jag lärt mig att man inte får lägga fram dom sådär smaskigt på golvet.

Men ändå fast han är sådär jobbig som bara en boxer kan vara, så är han så glad och snäll att man inte kan låta bli att tycka om honom trots allt, och nu camperar vi ihop varje sommar, jag i solstolen och han på gräsmattan. I tyst samförstånd. Och ibland när han inte vill äta räcker det med att jag sätter mig bredvid honom medans, då äter han som en häst.

Och ibland kan det oxå hända att jag kommer  på mig själv med att prata bäbis-språk med honom typ: Lillabubben du e så göllli, jooo de e du bubben. Whats up with that???

Kärlek kanske...

Det kommer att bli tomt utan honom. 

För vem ska nu vakta busken och jaga sig blodig på igelkottar om somrarna? Vem ska lägga svansen i Julias dator när hon surfat för länge? Vem ska hålla mig sällskap i solstolen och på stranden i stugan? Vem ska spy på gräsmattan, dreggla ner köksgolvet och trampa runt med smutsiga tassar ? Vem ska snappa efter fåren på landet  och vem ska hälsa mig Godmorgon varje morgon med en blöt nos och viftande svans? 

Men nu hoppas vi ju att han får vara hos oss ett litet tag till innan det är dags. 16 November är ultraljud bokat på Tysons gamla hundhjärta.

...och vem ska ligga som en grillad kyckling i hundbädden när men kommer ner för trappan på morgonen ?

Ordbajsar.

Jag har ju haft två tentor i veckan och det har väl kanske inte gått som planerat skulle man kunna säga. I måndags tentade jag av inget mindre än; farmakologi, läkemedelsräkning, syra-basbalans, njurar, smärtfysiologi och vätskebalans. Summerar här nedan hur det kändes veckan innan tentan:

#Det.är.mycket.nu#

Det var svårt. Och mycket. Jäääävligt mycket. Inte gör det saken lättare att läraren inte bara pratar medicinska termer, utan också engelska. Med indisk brytning. Grattis. Det är hans fel.
Jag är en dålig förlorare så måste ju skylla på någon, det är så det funkar. Lärarens fel alltså.

Kan kanske med lite tur klara mig på ett hårstrå, men tror dessvärre att det kan bli en liten omtenta på njurar och farmakologi. Gick inte att ordbajsa på de ämnena tyvärr.

De gick det däremot att göra på den vi skrev idag. Omvårdnad. Men det är inte säkert att det hjälper mig så mycket. Ordbajseriet alltså, bara hoppas på att respektive lärare har en generös dag när de rättar mina tentor.

Summerar här nedan känslan när jag läser igenom tentafrågorna idag:

#fan#

Här kommer förresten en fråga från tentan; Vad heter cirkeldiagram på engelska ? Men ursäkta mig har jag missat nått? Det var väl inte statistiska centralbyrån jag skulle jobba på sen..?

Det tar ca: tre veckor för lärarna att rätta tentorna, tills dess får jag leva i ovisshet. Men vi ses förmodligen snart i en tentasal nära dig. Närmare bestämt den 18:e December. God-jul.

Lite bilder från utbildningen:

Ja. Det är en lösrumpa. Det är sånt vi pysslar med på dagarna.