Några saker som hinder hända medan man lagar middag...

...och man är själv med barnen.

Grattis på födelsedagen pappa !

Idag skulle min pappa fyllt 77 år. Han dog strax innan han skulle fylla 72 år om jag nu räknar rätt, matte är inte min starka sida. Men några år hit eller dit spelar väl ingen roll, han är ändå fortfarande lika död. Det är sorgligt att förlora en förälder, de har ju liksom alltid funnits där och så helt plötsligt är dom bara borta.  Här finns ett inlägg från 2011 då min pappa hastigt gick bort.

I mitt yrke händer det att jag möter människor som bara har dagar kvar att leva. Endel vill inte alls och döden är förknippad med mycket ångest medan andra är så klar med livet. Jag blir lika fascinerad varje gång jag talar med en gammal människa som har försonats med tanken på att det är deras tur. Ingen rädsla, bara ett lugn och en känsla av att de haft ett bra liv. Tänk om man ändå fick känna så.

Jag kommer aldrig glömma en äldre dam som kom in till oss för ett tag sedan, hon var egentligen i grunden väldigt pigg, men hade drabbats av en akut sjukdom. Och hon var riktigt dålig när hon kom in. Och med riktigt dålig menar jag r.i.k.t.i.g.t dålig. Och det var bråttom men vi fick upp henne på IVA i precis rätt tid. Där åtgärdades det ur-akuta. Efter cirka en vecka var hon så pass bra att hon kunde åka hem igen.

Men tyvärr så dröjde det inte mer än en vecka förrän hon var tillbaka hos oss och denna gången fanns inget att göra. Hur säger man något sådant till någon?

Det var tufft.
För henne.
För anhöriga.
Och för oss.
För hon var inte riktigt klar med livet fast hon var gammal.

Och det tog tre dagar om jag inte missminner mig. Tre dagar.
Och jag vet inte om hon försonandes med tanken på slutet för jag hade inte hand om henne den sista dagen.
Men jag hoppas innerligt att hon ändå gjorde det.

Tre dagar. En evighet eller en kort sekund.
För hur kan man förbereda sig på något sådant på bara tre dagar?
Samtidigt som tre dagar kan kännas som en evighet när man väntar.
Och man vill inte att någon ska lida längre än nödvändigt.

I alla fall.
Hon dog.
Och det var fint.
Hela hennes familj var samlad.
Intill hennes sista andetaget.
Buren, hela vägen.

Om jag måste dö på sjukhus så är det så.
Med hela min familj samlad runt mig.
Men man får inte bestämma själv, och det är det som är så läskigt.

Några veckor efter råkade jag snubbla över en minnesruna.
Jag blev så glad.
För det var hon.
Den äldre damen.
Och hon verkade ha haft ett så rikt liv.
Det gjorde mig glad.

Men idag fyller pappa år.
Och jag blir inte lika ledsen nu när jag tänker på att han inte finns med oss längre.
Lite vemodig mer.
Sorgen bleknar lite.
Jag tror han har det fint där han är.
Och om jag själv fick bestämma hur jag ska dö så skulle jag nog bara vilja somna in.
Hemma i min egen säng. Som pappa.
Efter ett glas apelsinjuice.

Grattis på födelsedagen finaste pappa!

Juicing

Julias pappa har fyllt 40.
Vi blev bjudna på fest. I Stockholm.
Jag har ju bott i Stockholm, men det är ganska länge sen nu.
Men jag bodde där i sju hela år.
Idag kan jag inte fatta hur jag pallade, blir trött efter en dag.
Det är folk överallt. Hela tiden.

Endel kanske tycker det är konstigt att man blir bjuden på fest av sitt ex.
Och det kanske det är inte vet jag.
Fast jag tycker det är ganska bra.
Att vi har en bra relation.
Sen var det kul att bli bjuden på fest, för det händer typ aldrig annars.

Så jag och Julia flög ner Fredag- Måndag. Kim flyttade in på kontoret och vi fick låna hans lägenhet, en liten vindsvåning på sööööder. Mjo-orå.

Förutom party stod det shopping på listan. Jag handlade ingenting till mig själv, men det gjorde inte så mycket. Såg mest fram emot att få komma hem på kvällen och ligga och kolla TV i soffan utan att bli störd. Man har inte så höga krav numera. Och dessutom stod Julia för shoppingen. Tonåringar är dyra i drift. Jag är sjukt pank nu, men Julia har nya trosor från Victoria Secret.
Och det är ju bra.

Jag drack bara en massa juice på "Joe and the juice".
Det ska bli min nya grej.
Juicing.
Det är så gott.
Alla borde göra det.
Varför gör inte alla det?
Fattar inte hur jag kunnat missa denna fantastiska grej.

Jag drack 10 "Joe and the juice" på 4 dagar.
Det var inte så farligt.

Och det är mycket bättre än Nogger-glass, Trocadero eller Mc Flurry som jag tidigare "missbrukat". Eller som när jag ammade Agnes, då kunde jag äta ett paket havrebollar om dagen och sen undrade jag varför jag inte gick ner i vikt. D.ä.r.f.ö.r är det så fantastiskt att jag för en gång skull hakat upp mig på något som faktiskt inte är onyttigt. Man måste uppmuntra sig själv när man gör bra saker, det kallas psykologi, så därför beställde jag mig en egen juicecentrifug när jag kom hem. Hoppas den kommer snart, mitt nya liv är beroende av den.

Och just ja, festen var kul.
Jag var hemma klockan tolv.
Låg i soffan och åt Ben & Jerry glass för det var stängt på "Joe and the Juice".

Anna and the juice

Det vilar en förbannelse över tvättmaskinen

Tillbringar min lediga dag med att tvätta, bland annat Fredriks jobbtröjor.
Och jag har lärt mig den hårda vägen att man måste läsa tvättrådet på hans jobbtröjor.
För det är alltid nå BUGG. Och tre gånger har det blivit lite fel.
Med betoning på lite.
Krympt. lite. för. mycket.

Jag alltså har råkat tvätta fel.
För att jag inte läst tvättrådet jättebra.
Så denna solig dag läste jag tvättrådet.
Jättebra läste jag. Tyckte jag i alla fall.

30 grader stod det.
Det mesta hos oss tvättas i 40, om det inte är handdukar för då är det 60.
Jag kan det där. De mesta kläderna kan jag gradantalet utantill på.
Eftersom jag tvättat dom ca sjuhundratusen gånger.

Så.
Jag samlade ihop ALLA hans jobbtröjor som skulle tvättas i 30 grader.
För så stod det på tvättrådet.
Och man ska inte köra för tomma maskiner, för jag vill ju vara miljövänlig.

Vad glad han kommer bli när jag tvättat ALLA hans jobbtröjor.
Sen när jag öppnade maskinen och tog ut tröjorna insåg jag att han nog inte kommer tycka att det var jättebra att jag tvättat hans tröjor. Han kommer nog inte bli riktigt så glad som jag trodde.

Jag är helt säker på att det stod 30 grader på tvättrådet.
Men i alla fall då måste man ju dubbelkolla sig själv.
Och det stod faktiskt så. Trettio grader.

MEN.
Lite under trettiograders-baljan så stod det med
pyttepyttepyttepyttepyttepyttepytteliten text
"maskintvätt endast med ullprogram"

-Vill dom att man ska göra fel..?
Det kallas väl teknisk psykologi när man gör sånt där...ni vet några som sitter där och tar fram instruktioner som ska vara lätta att följa. Som tex bruksanvisningar, eller att man lätt ska förstå, bara genom att titta på fjärrkontrollen, hur man byter kanal eller höjer volymen.
De har säkert pluggat många år på nån fin högskola och har säkert doktorerat.

Jag anser i alla fall att dom misslyckats med tvättrådet.
Eller kanske dom aldrig anlitades av företaget som gjorde tröjan.
Inte vet jag.

Men nu vill jag vara en positiv människa så jag säger bara att jag tror det finns en stor utvecklingspotiential inom området.

Det kan vara så att jag måste lära mig att läsa lite mer noggrant på tvättrådet.
Men det är fjärde gången, nu så jag vet inte om det kommer gå.

MEN.

Det kan också vara så att det vilar det någon slags förbannelse över tvättmaskinen, kanske universum försöker säga mig att  jag inte ska tvätta Fredriks kläder. Kanske Fredrik får börja sköta sin egen tvätt.

Blir lite av en "win win situation" faktiskt.

Till vänster Frejas tröja. Hon är 2 år.