Lördags-fisk och förstoppning

Jag kommer inte ut så ofta.
Mitt liv består mest av jobb- och hemmaliv.
Därför är det lite extra kul när man får ihop en helhelg med sina vänner.
Så rita ett stort kryss i taket för i helgen är det precis vad jag lyckats med.
Japp, ni hörde rätt.
Tre musketörer goes party.
Eller.
Mer som tanter på stan kanske.

I alla fall.
Ny drog i mitt liv.
Tonfisk-tacos.
Det godaste jag ätit. Någonsin.
Vill aldrig mer äta något annat.
Så gott var det.
Men tyvärr så är det inte jättebra att äta tonfisk tydligen.
Ur miljöaspekten.
Vissa arter är tydligen akut utrotningshotade.
Så man måste välja rätt tonfisk.
Jag visste inte ens att det fanns olika sorters tonfiskar.
Har mest sett dom på burk faktiskt.
Visst sa jag att jag inte kommer ut så ofta.

Men.
Om man väljer rätt sort så kan man äta med gott samvete.
Jag vet inte om jag åt rätt sort igår.
För jag hamnade i mat-coma och glömde fråga.
Sen drack vi bubbel.
Det var kul, gott.
Och dyrt.

Så idag känner jag mig lite folkskygg.
Blev tvungen att gömma mig när Jehovas vittnen knackade på.
De var tydligen ute på Söndags-turné.
Inte jätte moget. Att gömma sig alltså.
Jag är medveten om det.
Men kände att det var dålig tajming.
Sen fick jag dåligt samvete, men då hade dom gått sin väg.
Men man kan faktiskt inte hålla på och knacka på hos folk sådär helt oannonserat.
Vi bor ju i Sverige för Guds skull.
Det är inte kulturellt okej.

Men mår ändå ganska bra.
Ska inte klaga.
Lite lurvigt i magen bara.

Och på tal om magar så passade Freja på att bli ordentligt förstoppad igår.
Ägnade en stor del av kvällen åt till att via sms försöka instruera Fredrik i hur man ger lavemang.
Tydligen lyckades jag inte speciellt bra för det slutade med att han åkte in till akuten med henne.
Där bajsade hon en hård pingisboll i rena förskräckelsen.
Sen fick hon lavemang och bajsade lite till.
Och idag verkar bajset aldrig ta slut.
Hon är redan inne på sin fjärde bajsblöja.
Så nu är problemet löst.
Kan man säga.

Man kan också säga att större delen av familjen hade en helkväll igår.
På lite olika sätt.
Jag var hemma vid 02.00.

Och Freja hon kom hem vid 04.00 hon.

Jag är pank nu 💸💸💸

Jag fick egentligen inte lägga ut den här bilden, för nån klagade på dubbelhaka. Men jag håller inte med.
Man ser ju klart och tydligt att det bara är jag som har dubbelhaka på den här bilden.

Tonfisk-tacos förstår mig 💖

Hypotetiskt talat

Det hände en grej på jobbet. Och jag har lite svårt att släppa det. Det har jag.

Men man ska inte lägga energi på negativa saker, det säger jag jämnt till mina barn.

Så. Här sitter jag och känner att jag inte riktigt lever som jag lär.

För jag kan inte släppa det riktigt. 

Ni vet när man haft en tuff dag på jobbet för att man sprungit hit å dit och nästan vänt ut och in på sig själv för att det ska bli bra för alla. Känslan när man gjort allt det där man ska bara för att sen bli idiotförklarad av en person med "högre medicinsk kompetens" på ronden. Man blir tilltalad som om man vore fem år. Av oklar anledning. Och helt oförtjänt.
Den känslan.

Jag vill slå nåt hårt i huvudet på honom. 

Okej inte på riktigt. 

Bara rent hypotetiskt.

Men jag vill typ veva upp mitt långfinger i trynet på honom.

Men jag gör inte det för jag fyller 45 snart. 

Och man gör bara inte så då. 

Det är liksom 30 år för sent.

Och det skulle bli svårt att komma undan med det.

Men i alla fall. 

När man sen äntligen får stämpla ut och kommer till parkeringen för att upptäcka att man glömt lyset på bilen. Och bilen startar inte. Såklart. För den har stått där i nio timmar.  Med lyset på. Så bara ett jävla mirakel skulle kunna få den att starta. Och inte en enda jävel syns till på hela parkeringen så långt ögat når.  D.e.n  k.ä.n.s.l.a.n. Man börjar fundera på vad man gjort för att förtjäna detta. 

Men. Det löste sig.

För jag har världens bästa Sören som kom och kablade igång bilen. 

Fast han hade gått och lagt sig så satte han sig i bilen och körde till Sunderby Sjukhus. 

Och hjälpte mig att starta bilen. Underbar människa. Karma.

Sen ska jag försöka släppa incidenten på ronden.

För jag är en snäll människa. 

Och jag vill inte vara den som är den.

Och den där "högre medicinskt kompetenta" personen kanske inte ens förstod att han betedde sig illa. 

Så kan det absolut vara.

Lika lite som han förstår att han i.n.t.e är Guds gåva till mänskligheten.

Så kan det vara.

Godnatt.

Det här är min karma, för nåt bra måste jag gjort för att få ha honom i mitt liv.

Cinderella-la-la perfect

Jag är verkligen den mest o-allergiska person ni nånsin kommer möta.
På riktigt alltså
Jag menar allvar.
Jag har aldrig reagerat på något.
Inte mat. Inte smink.
Inte djur och natur.
Ingenting.
Tills nu.

Såhär hände det i alla fall.
Eftersom jag verkat  ha hamnat lite i en ålderskris nu så köpte jag en dyr hudcreme.
Ja, jag vet. Men det är lätt att lura mig nu.
För jag fyller 45 om några månader.
Och det var en sån där Askungen-creme, som lovade direkt uppstramande effekt.
Så jag beställde den. Det gjorde jag faktiskt.
Och jag ångrar mig nu.
För nu är jag fattig också.
Och jag har inte Askungen-hy.

Vad hände då ? Jo.
Efter några timmar började huden på halsen klia.
Och då menar jag k.l.i.a. Jättemycket.
Sen blev det rött och stickigt.
Och sen när utslagen började levla upp mot käken och ansiktet kände jag att jag kanske ändå skulle söka jouren. Fast jag kände mig inte speciellt akut sjuk. Mer än att det kliade.

Och jag vill inte ta upp dyrbar tid från folk som faktiskt är akut sjuka.
Men jag åkte. För jag höll på klia ihjäl mig.
Och vet ni, jag har aldrig fått hjälp så snabbt i hela mitt liv.
Direkt in på akutrummet och laddades med kortison och antihistamin.
Sen fick jag sitta där i en timme.

Vänta.
Vänta.
Vänta.

Men i alla fall efter en timme kom doktorn.
Och doktorn han kliade sig i huvudet eftersom det inte gett med sig på en timme.
Jag var fortfarande röd. Och kli-ig.
Detta fast jag är den mest o-allergiska människan.
Och jag sa det åt honom.
Då kliade han sig i huvudet igen.
Och sen blev det mera antihistamin.
Och så sitta där en och en halv timme till. För observation.
Men det var inte så många som tittade på mig speciellt mycket.

Sen fick jag åka hem.

I alla fall.
Medans jag satt där postade jag mina utslag på Facebook.
För jag hade tråkigt.
Och det blev lite folkstorm kring mina utslag.
Tydligen blev folk intresserade.
Och det är ju kul.

Eller, folkstorm och folkstorm, jag vet inte...
Räknas 39 kommentarer som folkstorm ?

Sen har natten inte varit den bästa.
För er som undrar alltså.
Jag och mina utslag har sovit sådär.
Jag har haft en blöt tvättlapp på halsen hela natten.
Väldigt sexigt.

Men idag är det bättre.
Halsen är mer som en skrynklig ödlehals idag.
Och det är en ju förbättring.
Fast egentligen var de det jag ville bli av med från början.

Så. Ja.
Jag kommer inte köpa den cremen igen.

Bättre idag.

2,5 timmars häng på jourcentralen.

Aj.

Nej.Nej.

Barbamamma och Patrik i Svampbob fyrkant.

Okej jag hade tråkigt.
Så jag tvingade Fredrik att göra ett sånt där test där man svarar på frågor om
varandra. Vanligtvis brukar jag inte hålla på med sånt.
För jag tycker det är ganska tråkigt.
Men i alla fall.

1.Vad brukar jag alltid säga till dig?
F: Du brukar säga att det är så jävla stökigt här hemma.
A: Du frågar mig ca 3 gånger om dagen hur jag jobbar imorgon.

2.Vad gör mig lycklig?
F: Barnen. 
A: Hockey.

3.Vad gör mig irriterad?
A: När ditt snus är slut.
F: När jag kollar hockey på TV.

4.Hur får jag dig att skratta?

F: När jag städar huset.
A: När jag imiterar dig när du kör bil.

5.Hur var jag som barn?
F: Skötsam tror jag.
A: Du hade säkert hockeyfrilla...

6.Vad är min favoritsysselsättning?
F: Se nya filmer.
A: Lätt, det är Hockey.

7.Vad är jag jättebra på?
F: Du är bra på att blogga. 
A: Ditt jobb, alltså hockey...igen.

8.Vad är jag inte så bra på?
F: Göra en sak i taget.
A: Städa och tvätta.

9.Vad jobbar jag med?
F: Sjuksköterska.
A: Tränare för Luleå Hockeys damlag.

10.Om jag var en seriefigur, vem skulle jag vara?
 F: Barbamamma.
A: Patrik i svampbob fyrkant.

11.Vad gör vi tillsammans?
F: Sover på soffan.
A: Sover på soffan.

12.Vad är olikt mellan oss?
F: Hockeyintresset.
A: Hockeyintresset.

13.Vilket är mitt favoritställe att gå/åka till?

F: Mallis.

A: Coop Arena.

14.Vad är din största last ?
F: Godis.
A: Chips..och hockey.

15. Vilket frikort har din partner?
A: Jessica SImpson.
F: Joel Kinnaman.

Vill bara poängtera att svaren kanske inte alltid stämmer helt.

Ta till exempel fråga 10, där har han ju svarat helt fel om ni frågar mig.

Finns ju ingen som helst likhet. 

Men ok han tycker tydligen så. 

Var tydligen det första han tänkte på ?!

Behöver jag säga att det inte blir nå ligga.

Man undrar ändå lite vad som hände.

Han ville ha Jessica Simpson. 

Men fick istället en barbamamma.

Som gillar att äta godis.

Och sova på soffan. 

Och jag kan faktiskt inte låta bli att tycka lite synd om honom. 

Men bara lite.

För å andra sidan så fick jag Patrick i svampbob fyrkant istället för Joel Kinnaman.

Så. Egentligen kan man säga att det jämnar ut sig.

Och på fråga 11 och12 har vi i alla fall något gemensamt..

Eller det beror lite på hur man ser det. 

Jag försöker i alla fall tänka positivt.

Och eftersom jag tänker så himla positivt nu tänker jag inte 

kommentera att ordet hockey kom upp alldeles för många gånger.

Nio gånger om man ska vara exakt. 

Nio gånger för mycket alltså. 

Men eftersom jag inte ska vara negativ nu så är jag beredd att ändra mig.

Så vi kan säga att det kom upp åtta gånger för mycket istället.

Godnatt.

Barbamamma åker hiss.

Jag tror han kollar sport...

Jag är glad att jag har ett kök.

Okej.
Det är ett i-lands problem.
MEN.
Det gör mig ändå lite galen.

Vi har ääääntligen efter ca tre månader fått handtag på våra köksluckor.
Som jag har längtat.
Äntligen kunna öppna en låda normalt.
Allt frid och fröjd tänker ni kanske då..?
Nä-hä då.

För snickarn hade en tuff dag på jobbet...eller nått.
För han blandade ihop måtten litegrann.
Jag vet inte riktigt vad som hände.
Tror inte han heller visste.
Förrän det var för sent.
Sånt kan ju hända den bästa.
Och det är inte hela världen.

MEN.
Han skruvade upp dom ojämnt.
Handtagen alltså.
Ojämn höjd.
Inte i linje.
Vad är oddsen ?

Så två av lådornas handtag är inte i jämnhöjd med resten av köket.
Och om man känner mig så vet man att jag inte klarar av sånt.
Jag är lite som ungarna som ska ha exakt lika mycket saft i glasen.
Ska va på millimetern.
Så, ja vi har ett problem.

Och Ikea har slutat sälja just dom fronter.
För EN MÅNAD SEN.
Åter igen, vad är oddsen?
Så det går inte att byta ut och borra om.
-Förbannat Ikea.
Och byggvaruhusen kan inte matcha färgen.
-WTF!?

För jag kommer aldrig kunna släppa det om det inte blir rakt.
Och man ska inte lägga energi på sådana bagateller, jag vet det.
För det finns mycket värre saker här i världen.

Jag hade till exempel kunnat vara helt utan kök.
Och det hade ju inte alls varit kul.
Men nu har jag ett kök. Och det är ojämnt.
Och det skulle vara så himla trevligt om handtagen var i linje.

Bara så ni vet.

Firar att jag har ett kök...

...som är lite ojämnt.

Hur tänkte jag nu?

Jag vet inte om det var så jättegenomtänkt.
Men jag tänkte liksom att sannolikheten inte skulle vara så hög.

I alla fall.
Agnes ville ha halloweeenfest. Och eftersom jag ville fortsätta på spåret "duktig mamma" lite till så gav jag med mig. Fem stycken skulle hon få bjuda. Jag skickade sms till alla.
Såhär stod det:

Välkommen på halloweeenfest blablabla..
...de som vill får sova över...

Förra året då Agnes hade sovaöver-kalas var det två som stannade.
Så jag körde all in i år igen.
För det kommer ändå bara vara två som vill sova över.
Inte så jobbigt.
Två extra barn kan man klara av.
Men så började sms:en rulla in.
Och helt plötsligt skulle alla sova över.
Alla. fem.
Vilket betyder fem barn + mina egna tre.

Jag är inte jättebra på matte men jag är ganska säker på att det blir åtta barn då.
Och åtta barn är ganska mycket barn.
Sen hade jag råkat sälja Agnes våningssäng tidigare i veckan.
Så hon har ingen säng just nu.
För den nya kommer inte förrän nästa veckan.

Så. Där har vi ett litet problem.

Om jag samlar ihop alla madrasser täcken och kuddar i hela huset så måste ändå tre barn sova i vår säng och sen tre på golvet för annars ryms inte alla. Och eftersom jag nu tagit alla bäddgrejor jag hittat så betyder det också att ingen annan har någonstans att sova.

Så. Därför har jag hyrt in Freja hos mormor.
Tvingat Julia att sova hos en kompis.
Och jag och Fredrik får sova på soffan.
Men det är inte jättesynd om oss.
För vi brukar  ändå somna där mest hela tiden.
Det kommer nog bli bra.
Intalar jag mig själv i alla fall.

MEN.
Sannolikheten att nåt av mina barn får ha ett sovaöver-kalas nästa år är ganska liten.
Jätteliten faktiskt.