twingly statistik

Friday, March 15, 2013

500 kg kärlek.

Har genomfört min första ridlektion på över 20 år.

Hade förvarnat ridläraren om att det inte var några vältränade tjejjer som skulle dyka upp, bättre förbereda henne på det värsta så slipper hon bli besviken. Vi fick tre av stallets snällaste hästar för säkerhets skull. Och jag fick min prins, Tittente.

Hämta hästar i hage, borsta, sadla, tränsa.

Sitta upp. Jag var den enda av alla som var tvungen att använda en liten pall för å komma upp på hästryggen, tydligen så har dom andra smygtränat...eller? Men sen gick det bara fint, verkar sitta lite i ryggmärgen för vi travade på hela varv, red lätt och körde slalom som om vi inte gjort nått annat. Kan dock inte svara på hur det såg ut. Kanske får jobba lite på stilpoängen.

Och sen var de det där med pallen. Så kan jag ju inte ha det. Måste jobba bort pallen.

Henning som Anna red smet lite när vi skulle ut med honom i hagen, men annars gick det bra, han var hungrig och bestämde sig för att promenixa in i en annan hästs spilta. Och när en 500 kilos fjording bestämt sig för något så blev det lite svårt att hålla emot. Men till slut så kom vi fram till hagen.

Nästa fredag är bokat, 12.30 sadlar jag på igen, jihaaa!
Jag är såååå lycklig, tänk att dessa djur kan göra en så glad.





Pöss, pöss och tack för idag finaste.

Wednesday, March 6, 2013

En riktig hingst.

Jag vet inte riktgt hur jag ska berätta det här för Fredrik men det finns en ny man i mitt liv. Vi har träffats ett tag nu, varje tisdag klockan sex och när jag är med honom blir jag som tretton år igen. Jag springer liksom omkring där i stallet (där medelåldern förövrigt är ca 10 år) och vill borsta och fläta hans man, mata han med äpplen och pussas på hans mjuka mule. Det måste vara kärlek. Tyvärr är jag nog bara en i mängden då det finns många yngre förmågor som slåss om hans uppmärksamhet...men ändå gör han mig så lycklig. Han är 19 jag är 41, men vem bryr sig...


Underbara, kärleksfulla och urmysiga Tittenté.








Kärlek på fyra ben.

Sånt som händer...

Vaknar en soliga dag för inte allt för länge sedan med knip i magen.

Sol ute. Snöblandat regn inne.

Så kände att jag var jag tvungen att åka till apoteket för att inskaffa lite förnödenheter.

Ifall att. Man har ju vart med förr. Om man säger så.

Försökte passa in resan mellan skurarna.

Men sen på hemvägen blev det ändå akut, fick  köra i 190 för å hinna fram i tid.

Möttes i dörren av en taggad Tyson överlycklig att se mig.

Sorry, finns ingen tid för dig. Måste fixa en grej.

Fullständigt plöjjer mig in på dass.

Sen kändes det lite bättre. I en halv minut.

Tills jag upptäcker att någon hällt frätande syra mellan mina skinkor.






Var tvungen att dela med mig av mitt lidande...