Hur tänkte jag nu?

Jag vet inte om det var så jättegenomtänkt.
Men jag tänkte liksom att sannolikheten inte skulle vara så hög.

I alla fall.
Agnes ville ha halloweeenfest. Och eftersom jag ville fortsätta på spåret "duktig mamma" lite till så gav jag med mig. Fem stycken skulle hon få bjuda. Jag skickade sms till alla.
Såhär stod det:

Välkommen på halloweeenfest blablabla..
...de som vill får sova över...

Förra året då Agnes hade sovaöver-kalas var det två som stannade.
Så jag körde all in i år igen.
För det kommer ändå bara vara två som vill sova över.
Inte så jobbigt.
Två extra barn kan man klara av.
Men så började sms:en rulla in.
Och helt plötsligt skulle alla sova över.
Alla. fem.
Vilket betyder fem barn + mina egna tre.

Jag är inte jättebra på matte men jag är ganska säker på att det blir åtta barn då.
Och åtta barn är ganska mycket barn.
Sen hade jag råkat sälja Agnes våningssäng tidigare i veckan.
Så hon har ingen säng just nu.
För den nya kommer inte förrän nästa veckan.

Så. Där har vi ett litet problem.

Om jag samlar ihop alla madrasser täcken och kuddar i hela huset så måste ändå tre barn sova i vår säng och sen tre på golvet för annars ryms inte alla. Och eftersom jag nu tagit alla bäddgrejor jag hittat så betyder det också att ingen annan har någonstans att sova.

Så. Därför har jag hyrt in Freja hos mormor.
Tvingat Julia att sova hos en kompis.
Och jag och Fredrik får sova på soffan.
Men det är inte jättesynd om oss.
För vi brukar  ändå somna där mest hela tiden.
Det kommer nog bli bra.
Intalar jag mig själv i alla fall.

MEN.
Sannolikheten att nåt av mina barn får ha ett sovaöver-kalas nästa år är ganska liten.
Jätteliten faktiskt.