Jag är glad att jag har ett kök.

Okej.
Det är ett i-lands problem.
MEN.
Det gör mig ändå lite galen.

Vi har ääääntligen efter ca tre månader fått handtag på våra köksluckor.
Som jag har längtat.
Äntligen kunna öppna en låda normalt.
Allt frid och fröjd tänker ni kanske då..?
Nä-hä då.

För snickarn hade en tuff dag på jobbet...eller nått.
För han blandade ihop måtten litegrann.
Jag vet inte riktigt vad som hände.
Tror inte han heller visste.
Förrän det var för sent.
Sånt kan ju hända den bästa.
Och det är inte hela världen.

MEN.
Han skruvade upp dom ojämnt.
Handtagen alltså.
Ojämn höjd.
Inte i linje.
Vad är oddsen ?

Så två av lådornas handtag är inte i jämnhöjd med resten av köket.
Och om man känner mig så vet man att jag inte klarar av sånt.
Jag är lite som ungarna som ska ha exakt lika mycket saft i glasen.
Ska va på millimetern.
Så, ja vi har ett problem.

Och Ikea har slutat sälja just dom fronter.
För EN MÅNAD SEN.
Åter igen, vad är oddsen?
Så det går inte att byta ut och borra om.
-Förbannat Ikea.
Och byggvaruhusen kan inte matcha färgen.
-WTF!?

För jag kommer aldrig kunna släppa det om det inte blir rakt.
Och man ska inte lägga energi på sådana bagateller, jag vet det.
För det finns mycket värre saker här i världen.

Jag hade till exempel kunnat vara helt utan kök.
Och det hade ju inte alls varit kul.
Men nu har jag ett kök. Och det är ojämnt.
Och det skulle vara så himla trevligt om handtagen var i linje.

Bara så ni vet.

Firar att jag har ett kök...

...som är lite ojämnt.