Försvarstal

Det har vart lite torka.
Här på bloggen alltså.
Men till mitt försvar så kom livet emellan.
Så att säga.

Och det är inte meningen att klaga på nåt sätt.
Men först var det påsklov.
Då höll jag på att städa mig själv till döds.
Alla barn hemma.
Helvete vad stökigt.

Och min minsta som är van att vara på dagis.
Hon klättrade på väggarna.
Det är en ny sida jag upptäckt hos henne.
Den kallas u.n.d.er.s.t.i.m.ul.e.r.a.d.
I kombination med treårs-trotsen är det inte bra.
Om ni frågar mig alltså.

I ett obevakat och extremt understimulerat ögonblick smet hon ut på gatan i bara trosorna.
Och sen när jag jagade henne ramlade hon och skrapade upp bägge knäna.
Så det var ganska orutinerat av mig.
Man tycker ju att jag borde lärt sig efter tre barn, att de bara springer fortare när man jagar dom.
Det är mer en regel än ett undantag.
Men tydligen glömmer jag sånt.

Och förrförra veckan.
Eller nåt sånt, jag kommer inte riktigt ihåg.
Alla dagar och veckor flyter liksom ihop.
Allt är likadant.
Som ur en kos dagbok ungefär.

Trodde i alla fall att jag hade ledig helg.
Fast jag inte hade det.
Så det var en överraskning.
Hejdå inbokad middag på CGs bar.
Blev jobbhelg istället, nästan lika kul.
Så ja.
Istället för tonfisktacos och Cava fick jag dela piller och hänga dropp.

Ja och sen har magsjukan slagit till igen.
På treåringen.
Treåringar prickar inte ofta toaletten, spypåsar eller hinkar.
Say no more.

Och ja en annan grej som hände nån gång som jag inte riktigt minns när.
Som egentligen inte har nånting med att göra att jag inte skrivit här.
Men i alla fall.
Jag hade sminkat mig med lite rouge för första gången på 100 år.
Och kände mig lite snygg.
Men så när jag kom till jobbet var det nån som undrade om jag hade fått ett blåmärke på kinden.
På allvar alltså. Hon skoja inte.

Nä. Det var nog bara lite mörkt i badrummet.
Så jag har slutat sminka mig så nu.
Sen har jag på sistone börjat jobba natt.
Så jag har också sovit mig igenom endel dagar.
Så därför har det vart lite dåligt uppdaterat.
Ska försöka skärpa mig.

Det är mörkt på natten.
Kanske lite rouge ändå.

Mamma är sjuksköterska men har tydligen inte ett enda plåster hemma.
Tur man kan improvisera.