Landstings-pyjamas och bilringar

Har slutat väga mig.
I protest.
För det man inte vet det kan man förtränga.
Det är min strategi.
Så himla praktiskt.
Frid och fröjd.

Hur det fungerar ?
Sådär kan man säga.

Igår till exempel blev jag smyg-fotad på jobbet.
Och då blir det lite svårare att förtränga.
Man kan ju köra den där med att kameran lägger på några kilo.
Ni vet. Det är ju allmänt känt.
Att den gör det alltså.
I mitt fall lägger den på ca 20 plus.

Men det blir lite svårt när det befinner sig två andra på bilden.
Då blir det svårt att skylla ifrån sig.
Ja.
Och dom ser helt vanliga ut.
Sådär vanligt smala.
Utan bilringar.

Helvete.

Så.
Snälla nån.
Gör nåt.
Vad som helst

Skicka mig på fat-camp.

Eller till en öde ö.

Lås in mig med vatten å bröd i nån månad.
Slå mig i huvudet med nåt hårt.

Vad som helst.

Och som om det inte vore nog med det.
Nä. För som pricken över i.et.
Och grädde på mos-helvetet så har jag en virvel i håret.
Har tydligen missat lite när jag färgade håret sist.
Sånt kan ju hända den bästa.
Ja, och virveln är blond.
Och resten av håret är brunt.
Och jag ser lite flint ut nu.

Så.
Tjock och flint.
Perfekt.

Därför planerar jag nu att äta blomkål till middag.
Det är så livet ser ut nu.
B.l.o.m.k.å.l.
Bara att vänja sig.

Sen ska jag färga virveln.
Och jag ska verkligen.
Verkligen försöka att inte trösta mig med ett kilo godis ikväll.