90-talet ringde, de vill ha tillbaka sin sjöhäst.

Vad är det som händer ?

Börjat köpa skor som i första hand är sköna.

Och om dom sen är snygga också så är det bara en bonus.

Sen har jag börjat se suddigt.
Haft syn som en örn tidigare.
Men nu behöver jag tydligen glasögon.

Översynt. Åldersförändring enligt optikern.

Och sen måste jag hålla på å smörja fötterna. 
För annars blir dom torra och sprickiga.
Som två små rivjärn.

Och sen får man svamp mellan tårna.

Ja, och inte kan man hoppa studsmatta lika högt som tidigare.

Eller ja, egentligen kan man det.
Men om man inte vill kissa på sig litegrann så är det bra att försöka undvika det.

Och mina barn tycker att jag är pinsam och o-cool.
Men man kan inte lita på dom.
För en har tonårs-hjärna. 
Och ja den andra matchar fortfarande mönstrade byxor med blommiga tröjor.
Och den tredje hon går fortfarande i blöja.

Men ändå.
När hände allt det här? 
Det har liksom smugit sig på.
Snart kanske jag klipper håret praktiskt kort och permanentar mig också.

Och sen.
Rullator.
Hålfotsinlägg.
Och.
Tena lady.

Ja just det, jag har ju också fått en sån är prick på hakan.

Eller jag har två, en liten vid sidan av näsan oxå.

Ser ut som vårtor.

Väldigt charmigt.

Doktorn sa att det är livets gång.

Sen tog han bort den lilla med laser.

Det tog cirka 5 sekunder.

Den på hakan ska bort efter jul.

När jag var där passade jag på att fråga om en tatuering jag har.

Som jag vill ta bort. 

För jag var 19 år när jag gjorde den.

Och det är en sjöhäst.
En s.j.ö.h.ä.s.t.

Och jaa,  jag vet.
Men.
Det var fränt då.

Tror jag.

Och just då kändes det som en bra ide. 

Idag känns det lite mindre bra.

Men jag var 19. Okej?!

Men om jag hade kunnat ringa mig själv som 19-åring idag så hade jag nog sagt såhär: 

-Hej, det är jag, ville bara meddela att det i.n.t.e är lika coolt att springa omkring med en rosa sjöhäst på skuldran 2016 som 1991, ok ? Dessutom kommer nästan alla tro att det är en drake.

Ålderskris i väntrummet.

Halleluja.