Jag vet inte vem det är mest synd om...

Jag skäms lite över att erkänna det. Men nu gör jag det i alla fall.

Freja dricker fortfarande välling på nätterna.

Hon är 2 år och 7 månader nu.

Borde vart slut med de där för länge sen.

Till mitt försvar:

Vi har faktiskt slutat en gång. Men sen började vi igen.

För hon var förkyld och väldans täppt i näsan.

Och mamman b.e.h.ö.v.d.e verkligen sova.

Mammor behöver det. Det vet alla.

Och nässpray har jag testat. Det gick inte så bra för hon blev så upprörd över att jag sprutade nässpray i näsan på henne så hon grinade tills hon blev ännu mera täppt. Varm välling löste problemet. Tack Semper, I love you.

MEN.

Sen var det kört.

Vällingnätterna började om.

Och det eskalerade liksom. Från att ha druckit välling en gång per natt till att fullkomligt supa i sig.

När det var som värst tankades det tre gånger per natt och jag kände lite att nu får det vara nog.

Så. Nu för fem dagar sedan bestämde jag mig för att vara en duktig mamma och ta tag i problemet.

Och vi har kämpat i fem dagar nu, jag och Freja. Det är ganska traumatiskt för oss båda.

Och det är otroligt hur uthålliga de är de små liven. Man kan ju tycka att det hela skulle ge sig efter tredje natten. 

Men nej då, det är som att hon kan ana sig till  mitt svaga psyke.

Och det är så jävla jobbigt, inatt har jag till exempel legat och lyssnat på välling, väääälling, väääääääälling i ca en timme. Sen började hon krypa ur sängen för om man inte får välling i sängen mer så kanske man kan få det i soffan på nedervåningen. Så efter att ha lyssnat på en timmes Freja-abstinens avslutade jag med att jaga bäbis i sängen. 

Men än så länge är det 1-0 till mig. 

Ä.n  s.å  l.ä.n.g.e. 

Man kan ersätta ett beroende med ett annat så jag försöker lära henne att ta nappen istället, sen har jag också upptäckt att hon blir lite lugnare om hon har en napp i munnen och en i varje hand. Vilket egentligen inte är en jättebra lösningen eftersom jag förmodligen kommer få ägna mina nätter till att leta nappar istället. Dom där jävlarna lyckas alltid försvinna,  och det spelar liksom ingen roll att man haft trehundramiljoner stycken i sängen när man gick och la sig.

Det kan inte vara lätt att vara liten alltid, för förutom traumat med att sluta med välling på nätterna så var jag tvungen att tvätta håret på Freja igår kväll, och då råkade hon få schampo i ögat.

Och då, helt plötsligt sa hon den längsta meningen jag nånsin hört henne säga.

-Mamma, jag kommer tappa mitt öga.

Så sa hon.

Välling-supar´n.