Våran hund Tyson, han fyller 10 år i år, dvs 70 hundår, då är man en gammal gubbe enligt mig. Det var väl ingen som trodde han skulle bli så gammal, allra minst jag. Men han verkar vara lite som en katt... Han har nämligen överlevt avslitet korsband och ledband, bukspottskörtelinflammation, allergiska reaktioner, opertaioner och till och med fått en dödsdom av veterinären för några år sedan. Men han kommer alltid igen.
För ett tag sedan trodde jag faktiskt att han skulle överleva oss alla. Men nu har hundskrället gått och fått blåsljud på hjärtat., så nu vet jag inte längre och det känns sorgligt.
Vi var inte jättekompisar jag och Tyson i början. Jag tyckte att han var en alldelens för hoppig och hårig boxer som dregglade för mycket och tvättade sig för högt och spydde på mattor. Och sen tuggade han jämt sönder ungarnas cykelhjälmar. Men åldern tar ut sin rätt även för en hund, han hoppar inte lika mycket nu och sover lite mer än förr. Han tuggar inte heller lika mycket cykelhjälmar nu för tiden, men det är för att jag lärt mig att man inte får lägga fram dom sådär smaskigt på golvet.
Men ändå fast han är sådär jobbig som bara en boxer kan vara, så är han så glad och snäll att man inte kan låta bli att tycka om honom trots allt, och nu camperar vi ihop varje sommar, jag i solstolen och han på gräsmattan. I tyst samförstånd. Och ibland när han inte vill äta räcker det med att jag sätter mig bredvid honom medans, då äter han som en häst.
Och ibland kan det oxå hända att jag kommer på mig själv med att prata bäbis-språk med honom typ: Lillabubben du e så göllli, jooo de e du bubben. Whats up with that???
Kärlek kanske...
Det kommer att bli tomt utan honom.
För vem ska nu vakta busken och jaga sig blodig på igelkottar om somrarna? Vem ska lägga svansen i Julias dator när hon surfat för länge? Vem ska hålla mig sällskap i solstolen och på stranden i stugan? Vem ska spy på gräsmattan, dreggla ner köksgolvet och trampa runt med smutsiga tassar ? Vem ska snappa efter fåren på landet och vem ska hälsa mig Godmorgon varje morgon med en blöt nos och viftande svans?
Men nu hoppas vi ju att han får vara hos oss ett litet tag till innan det är dags. 16 November är ultraljud bokat på Tysons gamla hundhjärta.
...och vem ska ligga som en grillad kyckling i hundbädden när men kommer ner för trappan på morgonen ?
No comments:
Post a Comment