Det är inte de jag menar.
Men det finns ju alltid en historia bakom varför saker blir som dom blir.
Det är bara det jag menar.
Vi hade svärmor och svärfar på besök i helgen. Dom kom ner för att Agnes fyllde 9 år.
Och dom ville vara med och fira. Så dom hade kört hela vägen från Gällivare till Luleå i sin nya bil.
När man har främmande vill man ju anstränga sig lite extra. Ni vet, ha städat hemma och äta på bestämda tider och så. Så dom ser att man har ordning och reda och är ordentlig.
Fredrik var ansvarig för att fixa lunch och det drog ut på tiden. Så. Jag påpekade att det gjorde det, drog ut på tiden alltså. Och att barnen behövde äta. För vi skulle ha kalas sen för Agnes. På kalas äter man tårta, och man vill gärna att dom, barnen alltså, ska ha ätit r.i.k.t.i.g mat innan man proppar dom fulla med tårta och andra snabba kolhydrater.
Så jag gnällde lite på Fredrik. Att maten inte var klar. Jag sa att NU måste han fixa maten. Direkt.
Tydligen blev Fredrik oxå lite gnällig för att jag gnällde på honom för han sa att han skulle laga korv och makaroner. HAN VET att jag inte gillar korv och makaroner. HAN VET att jag blir irriterad om han lagar korv och makaroner. Så. Därför straffade han mig med att säga det. Jag vet att det var så.
Jag kan inte nog mycket poängtera hur mycket jag ogillar korv och makaroner.
Vill inte säga att jag hatar det. Men jag ogillar det jättemycket. Jag äter det bara om jag absolut måste och för att jag har sagt till barnen att man måste smaka på allt innan man kan säga att det är äckligt. Sen måste man tänka på barnen i Afrika också det sa min mamma till mig när jag var liten.
Själv tycker han jättemycket om korv och makaroner, så mycket att han skulle kunna gifta sig med korv och makaroner.
Så det blev en liten diskussion.
Men jag menar fortfarande inte att skylla ifrån mig.
Det är inte de jag menar.
Jag tänker att varför kan han inte laga sina korv och makaroner när jag jobbar kväll till exempel ?
Så slipper vi en massa onödigheter. Och jag slipper äta sånt jag inte gillar.
I vilket fall, jag var på väg att åka och slänga skräp på den lokala sopsorteringen.
För vi är ju en ordentlig familj som sopsorterar oxå.
Och jag var fortfarande upprörd över den där korv och makaron-historien så att jag backade bara rakt bakåt lite för fort, och sen tog det stopp. För där stod svärfar och svärmors nya bil parkerad.
Men jag menar fortfarande inte att skylla ifrån mig.
Men kanske. Om Fredrik inte hade retat mig med sitt matsnack...
Det är bara det jag menar.
No comments:
Post a Comment