Nu orkar hon sitta uppe i fåtölj. Gå en kort vända i korridoren med rullator. Hon har fått tillbaka aptiten och börjar tycka att tiden går långsamt på sjukhus. Då vet man att man börjar krya på sig.
Hon behöver fortfarande syrgas men inte alls i lika höga flöden. Proverna ser bättre ut men
blir nog några dagar till på sjukhus med antibiotika intravenöst, inhalationer och vätskedrivande.
Tack än en gång för antibiotikan. Utan den skulle vi dö som flugor.
Stålsätter oss för nästa pärs då stenen ska ut. Hur det ska gå till bestämmer de senare men antigen får hon åka till Umeå och stråla, eller så plockas den ut via urinröret. Beror på vilket läge den är i. Det bästa vore ju förstås om den kom ut av sig själv. Det är inte omöjligt. 6mm så det kan gå hursom, men hoppas att det ska gå så smärtfritt som möjligt och att vi slipper fler komplikationer.
Blev alldelens för spännande där ett tag.
Så nu håller vi tummarna för att mamma värper ett litet njurstens-ägg såhär lagom till påsk.
 |
| Glad påsk. |
No comments:
Post a Comment