När livet kommer emellan

Mamma blev sjuk.

Njurstensanfall. Röntgen visade hydronefros. CRP förhöjt. Krea förhöjt.
Nefrostomi sattes in och mamma blev septisk, fick stas på lungorna, pneumoni och njursvikt.

Vi kan ta det på svenska. En njursten kilades fast så att pinket på vänster njure inte kunde rinna ut vanlig väg. Det ledde till en inflammation i njuren. För att få ut kisset stack man in en slang på vänster sida rakt in i njuren så att pinket kunde rinna ut den vägen istället. Det var en komplicerad insättning, man hade fått sticka upprepade gånger innan dränet kom i rätt läge.

Detta i sin tur ledde till att bakterier släpptes ut i blodet och mamma fick blodförgiftning. Kroppen reagerade kraftigt och direkt med över 40 graders feber, lågt blodtryck, hög puls , hög andningsfrekvens och dålig syresättning.
Fruktansvärt att se en person som står en nära bli så dålig så fort .

Då jag jobbar på en akutvårdsavdelning vårdar jag ibland själv patienter med detta sjukdomstillstånd, men att stå som anhörig när det händer är en helt annan sak och att vara anhörig OCH sjuksköterska i det läget var ännu svårare.

Mamma klarade inte av att hålla blodtrycket under natten och mycket vätska tillfördes intravenöst, 4 liter. Man behöver det vid sepsis men kroppen orkade inte riktigt ta hand om all vätska så en del av det hamnade i lungorna istället. Då blir det tungt att andas. Riktigt tungt. Mamma krävde 9 liter syrgas för att upprätthålla en bra syresättning. MIG- teamet (mobil intensivvårds grupp) söktes under natten och personal från IVA kom och bedömde mammas tillstånd, man bedömde dock att hon inte behövde vårdas på IVA. Istället ordinerades vätskedrivande, sittande läge, utökade kontroller och inhalationer. Det var  minst sagt en tuff natt för mammsen.

Så den där 6 mm stora njurstenen som orsakade allt från första början är nu det minsta problemet. Nu är det blodförgiftningen och andningen som är det primära problemet. Hon får antibiotika intravenöst, dropp och vätskedrivande. En balansgång..för samtidigt som hon behöver vätska för att skölja genom njurarna så behöver man även hålla igång diuresen  (svenska för kisseri). Hon inhalerar på tider och kräver fortfarande höga flöden syrgas. Men det är litelite bättre. Och stenen den ska plockas ut i ett lugnare skede när inflammationen lagt sig.

Man blir rädd när man tänker på vad som kan hända. Urosepsis är inte att leka med.
Det kan gå så fruktansvärt fort om man inte är uppmärksam på symptomen.
"Worst-case-scenario" tankarna går inte att vifta bort. Men hon ligger på "min" avd nu
(och mår lite bättre) det känns tryggt. Vi är bra på det vi gör.

Så i år blev påsken  inte alls som vi tänkt oss. Men vem bryr sig det viktigaste är att lilla mamma blir frisk igen. Ska åka och hälsa på henne nu och vara den där jobbiga "pain.in.the.ass" anhöriga med mina underbara arbetskollegor.

Vid din sida.

Bli frisk.