Och då menar jag en 2-åring som
Verkligen. Inte. Vill.
Jag har. Och jag kan tala om att det är nästintill omöjligt.
Tydligen har jag traumatiserat det stackars lilla barnet vid något tillfälle för nu v.ä.g.r.a.r hon att ens gå i närheten av badkaret. Och det hela började bli ohållbart för Freja hade ätit ganska mycket glass och varit ute i sandlådan.
Sand och glass i hår är en dålig kombo.
Så, i ren desperation köpte jag en sån där skärm som man ska ha på huvudet så man kan skölja håret utan att vattnet hamnar i ögonen, den har ju funnits i alla tider så den borde ju fungera...men en förutsättning är ju att man har lyckats placera barnet i duschen eller badkaret först, annars kan det bli svårt.
Laddar badkaret med skum och en massa Barbie-dockor i ett desperat försök att locka dit henne.
"Barn gör ju som du, inte som du säger" det vet ju alla, så jag sätter mig i badkaret och tar på mig tvättskärmen.
-Titta Freja mamma tvättar håret, titta vad bra det går (jag duschar håret).
-Freja.Vill. inte.
Ok. Inte ge upp nu.
-Vi kan tvätta håret på Barbie:sarna istället...så kan du b.a.r.a bada..(fast ok nu ljuger jag lite...)
...och tydligen känner Freja på sig att det är nåt lurt för hon bara fortsätter titta på mig sen backar hon ut ur badrummet och där sitter jag ensam och tvättar håret på Barbie-dockorna med en vit tvättskärm på huvudet.
Pedagogik när den fungerar som sämst.
No comments:
Post a Comment