I´m a nurse, whats your superpower ?

När jag sa upp mig från mitt tidigare jobb för en stor klädkedja så var det en av cheferna från huvudkontoret som sa till mig. -Jaha, så du ska bli lågavlönad. 

Där och då blev jag så tagen på sängen av den responsen att jag inte sa något alls, sen blev jag arg. Kändes så otroligt förminskande att bli bemött på det sättet, för själv var jag så otroligt stolt att jag äntligen tagit tag i det jag velat göra så länge, dvs att utbilda mig till Sjuksköterska. Och så här i efterhand ångrar jag faktiskt att jag inte gav svar på tal, för gudarna ska veta att det inte är lönen som gör att man väljer att jobba som Sköterska. Men hur arg jag nu än blev för den där otroligt opassande kommentaren så hade hon ju rätt på ett sätt. 

För det jobbet vi gör v.a.r.j.e dag borde vara värt så mycket mer.

Vi går genom urin, avföring, kräk och blod dagligen. Många skulle inte klara av det, tycker att det är ett riktigt "skitjobb", och det passar långt ifrån alla. Vi träffar dig när du kanske har den värsta dagen i ditt liv. Då står vi där, sommar eller vinter, vardag eller helg, natt eller dag redo att ta hand om dig. Vi håller din panna i vår hand när du kräks, vi smärtlindrar dig om du har ont, vi får dig att känna dig trygg, vi tröstar dig när du är ledsen. Vi för din talan om du inte klarar av det själv, vi förklarar för dig vad som händer när du inte förstår. Vi hjälper dig på toaletten när du inte orkar gå själv och rehabiliterar dig efter sjukdom, trauma eller operation. Vi stöttar och peppar dig när det känns som du vill ge upp. Vi finns vid din sida 24 timmar om dygnet.

Vi har hand om flera patienter på varje pass, endel väldigt vårdkrävande och andra akut sjuka, vi går flera kilometer varje dag, och vi hinner inte alltid ta lunch för vi kan inte alltid låta saker vänta till senare. Vi lägger om dina sår, vi tar blodprov som kan tala om för oss varför du är sjuk och vi ser till att du har en fungerande infart ifall vi behöver ge dig mediciner, mediciner som ibland är livsviktiga. Vi hanterar dagligen potenta läkemedel, vi späder och blandar så att just du får rätt styrka. Vi bevakar ditt mående för att i tid upptäcka om du håller på att försämras, då är det vi som åtgärdar det mest akuta och larmar doktorn. 

Får du hjärtstopp är det vi som är först på plats för att starta hjärt- och lungräddning. 

Inte alltför sällan befinner vi oss i situationer som känns övermäktiga, då har vi varandra. Vi hjälper och stöttar varandra. Vi möter arga, ledsna och frustrerade patienter och anhöriga och jag vågar nog påstå att de flesta av oss har fått väldigt lite träning i att tala med och bemöta människor i kris, men vi gör vårt bästa. Många gånger kommer belöningen i form av kramar och fina ord. Det är värt allt, ett fint kvitto på att vi gör skillnad. Vi gör vårt yttersta varje dag för att du ska få så bra vård som möjligt med de resurser som finns, trots dålig lön, personalbrist och besparingar. 

Vi stöttar dina anhöriga när det ser hopplöst ut. Och om inget annat finns att göra ser vi till att du har det så bra som möjligt till ditt sista andetag. Vi ger anhöriga ett fint och värdigt avsked om det värsta händer. Vi gråter med dig och dina anhöriga, för vi blir också berörda av de människor vi möter. Berörda av alla dessa livshistorier vi får ta del av på så kort tid. Det är en otrolig förmån men också känslomässigt påfrestande. Vi skrattar och vi gråter tillsammans. Vi skojar ibland om saker som utomstående förmodligen skulle anse vara direkt olämpliga, men det är vårt sätt att "orka med".

Trots dålig lön så har jag valt världens bästa jobb. Det är tungt och slitigt nästan jämnt men när belöningen kommer i form av tacksamma patienter och anhöriga så gör det de hela så värt det.

Jag har världens bästa jobb