En principsak

Två grejer har hänt idag, två grejer som fått mig att frångå mina principer. Den ena kan man säga var lite av en olycka och den andra mer ett medvetet val, om man vill kalla det så.

Jag och 2-åringen i familjen har varit lediga idag, ja eller lediga och lediga...hela min lediga tid har gått åt till att sysselsätta henne. Fylla pool och bada, plocka blommor, gunga, leka i sandlådan, hoppa studsmatta, hämta henne från grannens gård osv. Det är lite av ett heltidsjobb kan man säga. Och hon har slutat sova på dagen den lilla rackaren, och idag vaknade hon asatidigt nämligen kl 06.00, så när klockan blev halv två nånting så kände sig mamman trött, och det var sol ute, och jag kände väl lite som så att det skulle vara skönt att slappa lite i en solstol. Så jag gjorde allt som stod i min makt för att lillbarnet skulle somna en liten stund, men det är märkligt det där med barn de känner liksom på sig att det är något på gång. Så efter en miljon försök med välling och allt möjligt annat man blir trött av så var jag väldigt nära på att ge upp för det enda som hände var att jag blev ännu tröttare.

Och man ska egentligen inte söva barn i bil för jag har hört så många historier om föräldrar som varje kväll måste söva barnet i bilen för annars går det inte och då får dom vara vakna hela natten. Och tillslut blir man galen av sömnbrist. De kan hända att det går så långt att de måste borsta tänderna och byta om till pyjamas på barnet i bilen, och sen köra runtruntrunt i flera timmar innan barnet somnar, ibland kanske föräldrarna somnar före för att det tar så lång tid och det är ju inte bra.

Men jag gjorde ett litet undantag idag. Freja somnade gott och jag fick välbehövd egentid i solstolen. Det ska inte hända igen. Tror jag...eller jag kan inte lova.

Men det är egentligen emot mina principer att göra så.

Men det vart ganska bra ändå. För sen när hon vaknade var hon pigg och ville leka i sandlådan. Igen. Och vi satt där i sandlådan jag och Freja. Och det var sol och finväder och grannarna satt på sina gårdar och solade. Vårt kvarter är inte jättestort utan ganska litet och gulligt, och husen står i en fyrkant runt lekparken. Där satt jag i lekparken, i sandlådan med alla hus runt mig. Och jag satt sådär lite på huk, som en apmamma, för jag tänkte städa lite bland alla hinkar och spadar. I alla fall när jag satt sådär så r.å.k.a.d.e jag prutta så att det lät. Och det lät ganska högt faktiskt och jag blev själv ganska förvånad för jag var inte riktigt beredd på det.

Jag brukar inte göra så, det är lite av en principsak för mig förstår ni att man inte pruttar eller fiser så det låter. För det är ganska äckligt om ni fråga mig. Och grannarna satt ju som sagt på sina gårdar, och det var ganska tyst just då. Ingen som klippte gräsmattan eller tvättade bilen. Och det hela kändes lite pinsamt, så jag försökte mörka.

-MEN FREJA...säger jag så där lagom högt, men tillräckligt högt för att alla grannar ska höra det.
För det är ju ganska mycket gulligare med en 2-åring som pruttar högt än en 44-årig trebarns morsa.

Då säger Freja jättehögt.
Jätte.jätte.jätte.jättehögt.
Så högt att det typ ekade mellan alla hus på våran lilla gata.

-MAMMA PRUTTADE...