Bättre sent än aldrig skulle passa bra att säga nu.
I 20 års åldern fick jag problem med inflammationer i höfterna, fick utskrivet anti inflamatoriska läkemedel som voltaren, med det enda resultatet att magen pajja ihop.
Är man ca 20 nånting och söker för höft- och ryggont så är det ingen som riktigt tar en på allvar, det är i alla fall min erfarenhet. Nästa doktor skyllde mina smärtor på överrörlighet och frågade om jag ville ha lite anti inflammatoriskt.
Och så fortsatte det.
Sen för några år sedan fick jag irrit, inflammation i regnbågshinnan, det är en autoimmun sjukdom som många gånger kan hänga ihop med reumatiska sjukdomar. Tre år efter min 1:a irrit fick jag det igen. Det gör ont, men denna gången upptäckte jag det i tid och behandling hann sättas in innan det blev överjävligt. Finns ett tidigare inlägg om det här :
Lyckades gnälla mig till en remiss till slätröntgen av SI-leder, men då råkade jag bli lite gravid så fick vänta ett tag med den. Typiskt.
Men 2014 blev den av. Svar: ojämnheter i SI-leder fick jag hem ett brevsvar om.
-Jaha, var det mycket ojämnt eller ?
Det där brevet blev det ingen uppföljning på och jag tänkte att det var nog inget konstigt med det där, men vad vet jag. Jag är ju ingen doktor. Men ont har jag, varje dag. Men man börjar ju vänja sig nu såhär 20 år senare. Blir lite som ett normaltillstånd.
Så för någon månad sedan skrev en nyutbildad doktor på hälsocentralen en remiss till reumatologen, och efter besöket där började det plötsligt hända grejer: magnetröntgen, sjukgymnast för mätning av rygg, ny medicin och kortisoninjektion. MR har jag varit på idag, det är så lång kö för den undersökningen att Sunderby sjukhus har ställt en magnetkamera-buss på parkeringen utanför sjukhuset. In i röret åkte jag och 30 minuter senare var det klart. Så nu väntar jag med spänning på svaret, själv har jag redan ställt min diagnos får se om jag har rätt.
No comments:
Post a Comment