Men aldrig har jag ångrat det valet, trots att flera avrådde mig och sa att det kommer bli för tufft för dig som ny. Och visst var det tufft, de första veckorna var minst sagt en utmaning, detta trots att jag hade intro och stöttning av rutinerade och superduktiga sjuksköterskor.
Så mycket att hålla reda på, så mycket olika diagnoser och sjukdomar som man inte fördjupat sig i under studierna. Så mycket som skolan inte rustat för. Samma med mediciner, mycket nytt att lära sig och endel minst sagt superpotenta läkemedel.
-Hur ska det spädas och hur snabbt får de administreras.
-Behöver patienten vara uppkopplad vid administrering och vad kan de ge för biverkningar osv...
Man vill inte göra fel. Man FÅR inte göra fel.
Alla dessa rutiner som ska följas vid olika sjukdomstillstånd, operations-förberedelser och allt medicintekniskt som till exempel droppräknare, kardioskåp, subcutana venportar och sondsättning. Korvstoppning fick en helt ny mening.
Att sätta sond hade vi under utbildningen endast fått lära oss teoretiskt, och sen helt plötsligt står man där och ska göra det på en livs levande människa. Första gången jag gjorde det rullade sonden ut i munnen på min patient, sånt kan hända den bästa...synd bara att avdelningsläkaren stegade in i rummet precis när patienten spottade ut en slang på ca 20 cm. Bara börja om från början (och skämmas lite). Att sonden rullar i munnen är inte farligt för patienten men däremot obehagligt. Patienten fick sedan sonden på rätt plats. Allt gick fint.
Samma med venprover och perifera venkatetrar, vi hade i skolan stuckit på skumgummi, plastarmar och en endaste gång på varandra. EN gång på riktigt. Sen var det bara att sitta där och sticka på riktiga patienter på praktiken, men under handledning såklart. På min första praktik satt jag på labb en hel dag och stack patienter på löpande band. Gummiarmar är INTE samma sak som riktiga men de kanske ni redan räknat ut, men kan förtydliga lite: på gummiarmar rullar inte kärlen, gummiarmar har fyllda kärl dvs inga små tunna sytrådar, gummiarmar får inte blåmärken, kärlen spricker inte på gummiarmar, gummiarmar ligger still och man får alltid blodsvar på gummiarmar.
På ronden satt stressade doktorer och bombarderade med frågor om patienten, då gällde det att bena ut vad som var viktigt att veta/informera om mina patienter, och gärna svara så snabbt som möjligt. Det tog ett tag innan jag fick struktur på det. Hann få mig några avhyvlingar av diverse doktorer när jag inte hade svar på tal. Kommer aldrig glömma den kirurgen som sa till mig att:
-Det kan man ju räkna ut med röven !
Man tror inte att vuxna människor kan bete sig så. Men det kan dom.
Ångrar att jag inte frågade om han ofta räknade ut saker med röven.
I skolan hade vi övat på akuta situationer med en docka som pratade. Men det går inte att jämföra med att i verkligheten stå bedside när en patient "kraschar". Min 2:a vecka stod jag helt plötsligt på ett hjärtstopp. I mitt huvud blev det kaos, för lite rutin i ett skarpt läge. Jag akutlarmade och vi påbörjade HLR, rummet fylldes med personal på några minuter. Det är tryggt att veta att man har backning när man känner att man står i en situation som är övermäktig. Personal från IVA stormade in på rummet och började fråga vems patient det var och vad problemet var, förutom det uppenbara då.
-Shit det är ju min patient tänkte jag. Och sen. B.L.A.C.K.O.U.T. Jag tänker så det knakar och efter vad som känns som en mindre evigt kommer jag på det.
-Lungödem. Fått seloken intravenöst för ca en halvtimme sedan.
Men j-lar det satt lång inne. Stressen kan ställa till det. I akuta situationer vill man bara vara som en maskin. Men för er som undrar så fick vi igång patienten. Sinusrytm och upp på intensivvårds-avdelningen för vidare vård.
Hade knasiga drömmar hela första halvåret om doktorer som åkte omkring i mina barns dockvagn och annat konstigt, men tror faktiskt jag lärde mig mer de där första intro-veckorna än skolan lärt mig på 3 år. Och hur stressande det nu än är att stå i en akut situation så är känslan när man lyckats stabilisera en dålig patient oslagbar.
Jag valde rätt.
 |
| Hej från lunchrummet på AVA |
No comments:
Post a Comment