Mina små parasiter

Vissa saker kan man inte lära ut. Nä. Vissa saker måste man lära sig i Livets Hårda Skola.
Som till exempel det här med att barn kostar pengar.

Det fattar man ju.
Man är ju inte dum i huvudet.
Men egentligen f.a.t.t.a.r man det verkligen inte förrän man står mitt i skiten.

För varje år blir det lite dyrare.
Först är dom nöjda med ingenting för dom leker ändå helst med sånt som vi håller på med som fjärrkontrollen till teven och mobiltelefonen.

Men sen.
Sen ska det laddas ner appar på mobilen som bara kostar trettiofem kronor.
Barbiedockor.
Hoppskor.
Sparkcykel.
Och Ben & Jerry glass.

Och sen måste dom alltid stanna vid den där lilla tugummi automaten på Ica.
Och dom går inte därifrån förrän dom får en krona, eller en tia för att dom vill ha en sån där slemmig slime-arm som man kastar lite här å där.

Det blir dyrt när man lägger ihop.

Och sen när de sen börjar vilja ha egna mobiltelefoner och TV på sitt rum är man illa ute.
För det är då det börjar bli dyrt. Och man vill ju ge barnen det dom vill ha.
Men ibland måste man sätta ned foten.
Som till exempel när Agnes ville ha en hundvalp för 18.000.-.

-Men mamma jag kan spara.
Snällasnällasnällasnällasnällaaaaaaaaa maaammmaaaaaaaaaaaa..
Hon kan hålla på sådär hur länge som helst.
Man måste stänga öronen.
Fast det finns inget som heter att man stänger öronen.
Så tillslut blir man galen istället.
Så då säger man bara -Jo men gör det då.
Det kommer ta cirka 972 veckor med din veckopeng på 20 kronor.
Och förresten så är det är ändå mina pengar.

Sen äter dom upp mitt godis. Som jag sparat. Och gömt.
Men det spelar ingen roll hur bra man gömmer. Nej, dom är som små blodhundar.
Och sen är det bara borta. För alltid. Eller i alla fall tills man varit på Ica igen. Men om man vill vara helt säker på att hinna vara med på godiset så är det bäst att man äter upp det i bilen på vägen hem.

Och den äldsta hon behöver smink, kläder och hårfärg.
Dom grejerna är inte gratis.
Och månadspengen är lite som en piss i Missisippi eller en fis i rymden.

Sen behöver hon verkligen en moppe, för hon fyller 15 snart och cykla är tydligen för jobbigt...men om inte det går så går det bra med en EPA också.

Och hon tar mitt smink, så att jag måste åka till jobbet utan ögonbryn.
Eller det är inte det att jag inte har några ögonbryn.
Dom är bara väldigt ljusa.
Och hon tar min ögonbrynspenna.

Freja är ganska billig i drift. Än så länge. Hon är två. Hon kör fortfarande runt med min dockvagn från 1972 och är helnöjd.

Men det är bara att inse att ekonomiskt är det en ren förlustaffär med barn.
Lite som att kasta in pengarna i ett stort svart hål.

Men jag älskar dom ändå. Mina små parasiter.

Damn you, Ben & Jerry.