Funkar inte

Jo vi var på stan jag och den äldsta.
Och det är ju alltid kul när dom vill göra nåt med sin mamma.
Så vi köpte nya jeans.
I nån frän butik där alla tröjor hade tryck.
Och tjejen som jobbade hade rastaflätor.
Behöver jag säga att jag inte kände mig helt bekväm.

Jeansen kostade sexhundra kronor.
Och btw så var dom trasiga.
Jätte.trasiga.
Trasiga jeans.
För sexhundra kronor.
Men det var bara en liten parantes.

Men vad gör man inte för sina barn.
Expediten, hon med rastaflätor, sa att man kunde riva sönder dom lite till.
Jaha ja.
-Kan dom bli mer trasiga alltså ?

Alltså man kan inte köpa trasiga jeans för att sen riva sönder dom.
Ännu mer.
Speciellt inte när dom redan är trasiga.

Men tydligen har jag slutat förstå sånt där.
För 20 år sen eller nåt sånt.

Hon fick sina jeans i alla fall.
För jag kände mig snäll.
Men jag förstår fortfarande inte grejen.
Och sen kände jag mig också lite svag.
Och dom kan nosa sig till sånt där vet ni.

I alla fall sen var jag en duktig mamma och gick till lekparken med Freja.
Jag brukar inte göra det jätteofta.
För det är ganska tråkigt.
Och hon är blöjfri nu.
Eller ja nästan.
Med det lilla undantaget att hon vägrar bajsa någon annanstans än i blöjan.
Vi har försökt med allt.
Ni vet hot.
Mutor...
Och nu tänker jag inte stressa henne.
För det fungerar inte så värst bra för mig.
Hon lär väl ändå inte bajsa i blöjan tills hon är 18 tänker jag.

Men.
När vi kom dit så blev Freja bajsnödig direkt.
Men jag hade en blöja med mig.
Så de va tur.

Men tydligen gick det inte så bra med bajseriet.
Hon försökte lite här å där.
I rutchkanan.
I lektornet.
I snurran.
Och i lilla klätterställningen.
Men nja.
Vi fick gå hem å fortsätta bajsa istället.
Fribajsa är kanske inte riktigt hennes grej.

Och Agnes har en kompis här som ska sova över.
Och dom vill aldrig gå och lägga sig.
Dom vill bara göra slime.
Och kasta vattenballonger.
Så ja det får dom väl.
För jag har sagt åt dom en miljon gånger att dom ska gå och lägga sig.
Och ja de fungerar inte heller så värst bra.

Godnatt.

Bajsar lite...

Crazy garbage-lady

Här kommer ett spännande inlägg.
Om sopor.
Men ibland händer det.
Som idag då soptunnan i.n.t.e var överfull på hämtningsdagen.
Det är första gången på åtta år.
I. am. not. shitting. you.
Nej, alltså.
Det är helt sant.

Och då vill jag poängtera att jag inte behövt trycka ner påsarna.
Jag hade bara lagt dom där.
I en fluffig hög.
Och locket gick att stänga.
Det var fantastiskt.
Jag var förvånad själv faktiskt.
Och imponerad.

I vanliga fall trampar jag på påsarna innan jag lägger ner dom.
För då ryms det mer.
Har inte sett nån annan på gatan göra så.
Det är bara jag.
Galna sop-tanten.
Ni kan kalla mig det.
Om ni vill alltså.
Eller så kan ni ta efter mitt geniala knep.
Varsågod.

En gång var tunnan så full att när de tippade tunnan så åkte ingenting ut.
I.n.g.e.n.t.i.n.g.
Nothing.
Nichts.
Nada.

Vi hade liksom klämt ihop det så bra därinne.
Men locket gick att stänga.
Man måste stänga locket.
Det har jag lärt mig den hårda vägen.
Annars får man objudna gäster.
Dom heter måsar.
Och dom är extremt skräpiga av sig.
Dom jävlarna hade dissekerat varenda påse.

Men i alla fall.
Som jag sa.
Soporna satt fast därinne.
Och sånt märker inte dagens sop-gubbar.
Dom bara sitter där inne i sin bil.
Och trycker på några knappar.
Tror jag.
Sen när tunnan åkt upp och ner.
Ja, då åker dom vidare.

Fick fara och slänga sopor lite här å där.
I lite olika soprum runt om i stan.

Crazy garbage-lady.
End of story.

Plötsligt händer det.  Hurra.

Damn you, Nutella.

Så nu är den här.
Beach 2017.
Och jag hann inte riktigt i år heller.

Men jag är lycklig ändå.
För jag investerat i ett par riktigt rejäla underbyxor.
Med hög midja.
Sånt gör mig lycklig.
Jag begär inte mycket.
Det gör jag inte.

Och sen har jag köpt en bikini som ska dölja så mycket som möjligt.
Det har blivit lite av en sport.
Den enda sporten jag håller på med faktiskt.
Så det är alltid något.

Sen jobbar jag natt nu.
Och blodsockret går upp och ner.
Och ja, man går ganska mycket på jobbet.
Mellan 5000-10.000 steg faktiskt.
Varje pass.
Men.
Tydligen kompenserar jag ganska bra.
För dom där stegen alltså.
För det händer inte så mycket på vågen.

Kan bero på att ibland när jag vaknar efter nattjobb.
Ja, då kan det hända att jag äter en rostad macka med nutella.
Och det är inte jättebra, det är det inte.
En nutella-macka är säkert 5000 steg.
Och en gång åt jag två.

Men man får välja.
Nutella eller beach 2017.
Nutella, beach...
Nutella...
Och ja.
Nutellan brukar vinna mest hela tiden.
Brukar kännas värt det.
Ett tag.

Men här en natt hade jag faktiskt ett nattpass som var bra för figuren.
För först hade vi en patient med tarmvred.
Han hade ätit hela dagen.
Fast det var stopp i magen.
Och ja de ryms inte hur mycket som helst i en mage.
Det kommer svämma över nån gång.

Men ändå, det ryms faktiskt mer än man tror.
Så ja vi torkade upp endel kräk den natten.

Och sen.
När vi precis torkat och avlastat patienten med en sond.
Ja, då blev det stomi-explosion på nästa sal.

B.a.j.s.

Jag var i.n.t.e jättesugen på nutella den morgonen.
Så det var bra för figuren.
Men jag hinner nog ändå inte till beach 2017.
Får bli till 2018.
Tills dess är det jag och min tant-trosor.

Nutella förstår mig.

Här är jag, På natten. Med spring i benen.

Försvarstal

Det har vart lite torka.
Här på bloggen alltså.
Men till mitt försvar så kom livet emellan.
Så att säga.

Och det är inte meningen att klaga på nåt sätt.
Men först var det påsklov.
Då höll jag på att städa mig själv till döds.
Alla barn hemma.
Helvete vad stökigt.

Och min minsta som är van att vara på dagis.
Hon klättrade på väggarna.
Det är en ny sida jag upptäckt hos henne.
Den kallas u.n.d.er.s.t.i.m.ul.e.r.a.d.
I kombination med treårs-trotsen är det inte bra.
Om ni frågar mig alltså.

I ett obevakat och extremt understimulerat ögonblick smet hon ut på gatan i bara trosorna.
Och sen när jag jagade henne ramlade hon och skrapade upp bägge knäna.
Så det var ganska orutinerat av mig.
Man tycker ju att jag borde lärt sig efter tre barn, att de bara springer fortare när man jagar dom.
Det är mer en regel än ett undantag.
Men tydligen glömmer jag sånt.

Och förrförra veckan.
Eller nåt sånt, jag kommer inte riktigt ihåg.
Alla dagar och veckor flyter liksom ihop.
Allt är likadant.
Som ur en kos dagbok ungefär.

Trodde i alla fall att jag hade ledig helg.
Fast jag inte hade det.
Så det var en överraskning.
Hejdå inbokad middag på CGs bar.
Blev jobbhelg istället, nästan lika kul.
Så ja.
Istället för tonfisktacos och Cava fick jag dela piller och hänga dropp.

Ja och sen har magsjukan slagit till igen.
På treåringen.
Treåringar prickar inte ofta toaletten, spypåsar eller hinkar.
Say no more.

Och ja en annan grej som hände nån gång som jag inte riktigt minns när.
Som egentligen inte har nånting med att göra att jag inte skrivit här.
Men i alla fall.
Jag hade sminkat mig med lite rouge för första gången på 100 år.
Och kände mig lite snygg.
Men så när jag kom till jobbet var det nån som undrade om jag hade fått ett blåmärke på kinden.
På allvar alltså. Hon skoja inte.

Nä. Det var nog bara lite mörkt i badrummet.
Så jag har slutat sminka mig så nu.
Sen har jag på sistone börjat jobba natt.
Så jag har också sovit mig igenom endel dagar.
Så därför har det vart lite dåligt uppdaterat.
Ska försöka skärpa mig.

Det är mörkt på natten.
Kanske lite rouge ändå.

Mamma är sjuksköterska men har tydligen inte ett enda plåster hemma.
Tur man kan improvisera.

Sicko

Hej allihopa ville bara berätta en grej som inte är så rolig.
Vet ni vad det är?!
-Halsfluss.
Åsså en till grej som inte heller är så roligt.
Jag tänker berätta det också.
-Virus.
Så jävla dålig kombo om ni frågar mig.

På vårdcentralen tyckte dom inte att jag såg så sjuk ut.
Nähä.
Men min ena halsmandel ser inte jättebra ut.
Den är prickig.
Och röd.
Och stor.
Och det blir värre.
Och jag är ganska säker på att jag inte skulle överleva utan Ipren och Alvedon.

Men den där topsen dom stoppade i halsen visade negativt på streptokocker.
Och om man nån gång ska vara glad åt streptokocker så skulle det kunna vara nu.
För då hade man kunnat få antibiotika.
Och då skulle det gå över lite fortare.
Men det är meningslöst nu.
Skulle vara lite som att vattna när det regnar.
Eller kanske mer som att slicka på en lyktstolpe i smällkalla vintern.
Man vet att det inte kommer fungerar.
Men man vill ändå prova.

Och crp var bara 13.
Vilket är som en piss i missisippi.
Eller en fis i en bubbelpool.
Obetydligt.

Så ja, nu ligger jag här hemma och väntar på att det ska gå över.
Och tycker synd om mig sjäv.
Buhuu.

Och egentligen vill jag lägga upp en bild på min stackars halsmandel.
Så att ni förstår hur förbannat ont jag har.
Men det skulle vara äckligt.
Så jag gör inte det.
Ni kan tacka mig sen.

Men så hittade jag en godispåse i köket och blev lite glad.
Men sen kom jag på att jag inte sväljer så bra nu.
Och Fredrik hade inte köpt en enda choklad-godis.
Inte.en.enda.
Det är ju helt sjukt.
Hur kan man göra så ?

Ett.komma.sex

Det går inte fort.

Men ganska långsamt.

På tre veckor hade jag faktiskt förväntat mig lite mer.

Lite mer än 1,6 kg.

För det är det som hänt på 1300kcal/dag.

Och jag har faktiskt varit ganska duktig.

Med några undantag.

Som på kick offen med jobbet.

Jag försökte vara ståndaktig. 

Det gjorde jag verkligen.
Ett tag.

Men dom hade en mjukglass-maskin.

Och en popcorn maskin.

-Hallå liksom!

Och en gång r.å.k.a.d.e jag äta upp Julias chokladkaka.
Som jag av en slump hittade i hennes rum.

Men annars så.

Tycker jag nog ändå att det går bra.
Just det idag åt jag en halv semla till frukost.
Men det var ett misstag.
Jag ångrade mig direkt.
Och den var halv, visst sa jag det.

Men till mitt försvar.

Så är inte 1300 kcal/dag så värst mycket.
Räcker mest till kyckling och ägg.
Och jag har nog ätit årsförbrukningen redan.
Men vem räknar?!
Och faktiskt.
Såhär duktig har jag inte varit på flera år.
Så -JA, jag är liiite besviken på dom där 1,6 kilona.

Men i alla fall.
Det var som att universum hörde mitt klagomål.
Om viktminskningen.
Så nån högre makt skickade magsjukan till vår familj.
Så nu har vi i tur och ordning spytt ner mattor och sängar här hemma.
Det är ganska jobbigt.
För precis när man tror att det är över.
Och man har tvättat varvet runt med sängkläder, mattor och handdukar.
Man har spritat toaletter så man fått promillehalt i blodet.
Och man har vädrat, dammsugit och skurat.
Och svurit.
Och spritat sina händer till förbannelse.
Ja då är det nån ny jävel som börjar.
Vi är inne på tredje varvet nu.
Och vi är fem i familjen.
Say no more.

Så nu försöker jag tänka positivt.
Att jag ändå får vara lite tacksam över kyckling och ägg.
För jag börjar bli less på blåbärssoppa nu.
Och tacksam för de där 1,6 kilona.
(Om jag har tur kanske jag går ner ytterligare 1,6 till sommaren, wihooo beach-2017).

Men i alla fall.
Man får också vara tacksam över att man kan släppa en fis utan att skita ner sig.

Inte. kul.

Sjukstuga.

Räknas inte...

Majs, räknas som grönsaker?

Kära Hockey-Sverige !

Jag är ingen hockey-expert och det här kanske är hemskt politiskt inkorrekt av mig.
Men jag känner att jag får lite mun-diarre.

Såhär va.
Nuvarande förbundskaptenen för damkronorna har tidigare klagat på att vissa lag i SDHL har för många utländska spelare ?!
Det där kan man ju tycka vad man vill om, men så har han sagt.
Jag tänkte försöka vara neutral.
För jag är inte jätteinsatt.

Men.
I alla fall.
Nu tillsätter han en ny assisterande förbundskapten.
Och han kommer från Kanada.
I och för sig var inte geografi mitt bästa ämne i skolan.
Men rätta mig om jag har fel.
För sist jag kollade var Kanada ett annat land.

Men han är säkert jätteduktig.
Det tvivlar jag inte alls på.
Det kanske bara gäller spelarna.
De där med utlanderiet.
Eller så har han ändrat åsikt.
Så kan det vara.
Kanske.

Och sen så ska tydligen hans fru ta plats i damkronorna.
Assisterande förbundskaptenens fru alltså.
Inte Leifs fru.
Hon tackade nej redan förra säsongen.

Sen kan jag inte låta bli att tänka att det skulle kunna skapa lite problem på hemmaplan.
Men jag antar att dom är tillräckligt mogna för att hantera det där. Men ändå.
Kan inte låta bli att skena lite i tanken om det skulle vart jag och Fredrik.

-Ääääälskling, inga fler indianpassningar nu...du måste åka mer skridskor har jag ju sagt...och jobba pucken djupt..kom igen nu för heeeeelvete...

Och då min vänner ska jag tala om att så fort slutsignalen ljudit så skulle jag indian-passa pucken jäääääävligt djupt nånstans. Så det är en himla tur att jag inte är så bra på hockey.

För det hade aldrig funkat.

Dääänmark och Sverige